Google Chrome
Firefox
Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Relationsbyggande blir viktigare i offentlig sektor på 2020-talet, i takt med att vi inser att det gångna decenniets närmast ingenjörsmässiga styrning inte alltid fungerar. Nu använder vi ord som respekt, lyhördhet och förståelse för att skapa ett klimat av samarbete då många olika aktörer måste samverka. Men det vi ofta glömmer är att integritet samtidigt blir desto viktigare, för att undvika favorisering i de allt tätare relationerna. Med integritet kan vi distansera oss från våra personliga relationer och istället handla utifrån vissa givna moraliska och rättsliga grundprinciper. Ett sammanhang där denna integritet är särskilt viktig är rekryteringar.
Mycket tyder på att riggade rekryteringar i offentlig sektor är ett dolt skandalfält. Här har nämligen inte bara oseriösa personlighetstester vunnit terräng, utan även personliga relationer. Ett tecken är de avslöjanden som Dagens Nyheter gjorde under hösten, då det visade sig av Sveriges riksåklagare hade rekryterat tidigare kollegor till flera toppositioner och inte hanterat sin jävssituation korrekt. Samma granskning visade ett liknande mönster vid flera andra rättsvårdande myndigheter, som Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rättsmedicinalverket och Tullverket.
En annan uppmärksammad rekrytering 2019 gällde ett känsligt chefsjobb på Kustbevakningen. Där visade det sig att den person som fick tjänsten konsekvent hade ljugit om sina formella meriter – och att ingen hade kontrollerat examensbevis. I Region Skåne märks rekryteringen av en ny hälso- och sjukvårdsdirektör, där protester från alla vårdens fackföreningar ignorerades av regiondirektören. Läkarförbundet Skåne varnade för vänskapskorruption och hänvisade till svaga meriter och tidigare samarbetsproblem.
Det är alltid svårt att bevisa att rekryteringar är riggade och att vänskapsrelationer har satts framför meriter. Myndigheter och individer kan alltid hänvisa till särskilda behov eller personliga kvaliteter. På ett personligt plan tenderar också den som rekryterar att rationalisera sitt agerande genom att tänka att det gynnar organisationen att en ”bra person” tar positionen.
Men problemet är inte så mycket varje fall för sig, utan mönstret som helhet, när många agerar på liknande sätt. Det börjar bli uppenbart att personliga kontakter och vänskapsband alltför ofta har stor betydelse för vem som tillsätts på de mest prestigefulla och inflytelserika positionerna i samhället. Det är ohållbart i en modern, liberal demokrati. Integritet kan därför vara det viktigaste ordet för 2020-talet och något i synnerhet för ledande beslutsfattare att beakta. Vi ska inte bara bygga goda relationer, utan måste också ha förmåga att distansera oss från våra nätverk och agera utifrån en stark etisk kompass och respekt för våra lagar. Vi behöver ledare som förmår stå emot lockelsen att välja det enkla alternativet och sedan försöka intala både sig själva och omgivningen att det också var det rätta.