Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Ett försök att smita från sitt ansvar.

Demonstration i Helsingborg i oktober förra året mot försäljningen av Öresundskraft.Bild: Britt-Mari Olsson
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Att sälja eller inte sälja, det är frågan. På söndag, i en folkomröstning, har Helsingborgs väljare möjlighet att få ett ord med i laget om vad som ska hända med det kommunala energibolaget Öresundskraft.
I ena ringhörnan finns partierna som vill avyttra: M, L, KD och SD. I den andra de som vill behålla bolaget i kommunal ägo: S, MP, V och C.
Säljarna vill använda försäljningssumman, 12,2 miljarder kronor, till en stiftelse vars årliga avkastning ska gå till välfärd och kultur. De bedömer att en privat ägare är bättre skickad att utveckla bolaget.
Partierna som vill behålla Öresundskraft i kommunal ägo hänvisar till att kommunen på så sätt kan styra över taxesättningen och inriktningen på bolagets verksamhet. I kommunal ägo kommer bolaget fortsatt att generera en årlig vinst som också kan användas till olika angelägna ändamål.
Vad som är klokast på lång sikt? Säg det. Klimathotet och därmed nödvändigheten att snabbt gå över till förnybart gör det inte lättare att bedöma utvecklingen på energimarknaden. Så lär också magkänsla och partitillhörighet, snarare än noggranna analyser av Öresundskrafts marknadsförutsättningar, fälla utslaget i folkomröstningen.
Frågan har misskötts av politikerna i Helsingborg. Det rimliga hade varit att göra affären till en fråga för väljarna att ta ställning till i valrörelsen 2018. Nu blev försäljningsplanerna allmänt kända först i februari 2019. Efter en namninsamling kände sig politikerna tvingade att gå med på en folkomröstning.
Att kommunledningen sedan föreställde sig att väljarna skulle fatta sitt beslut på söndag ovetande om vilken som var den tilltänkte köparen, pensionsförvaltaren AMF, är närmast bisarrt.
Den 26 februari väntas politikerna i kommunfullmäktige ta sitt beslut. Där är partierna som vill sälja i majoritet: 37–28. Folkomröstningen är inte beslutande, endast rådgivande. Kanske gör politikerna som väljarna vill. Kanske inte.
I teorin kan folkomröstningar ses som den renaste formen av demokrati. I praktiken riskerar de att leda till att konflikter förstoras, fördjupas och fryses. Den brittiska brexitomröstningen är ett övertydligt exempel på hur illa det kan gå. Den svenska kärnkraftsomröstningen skapade olyckliga låsningar som fortfarande har återverkningar på energipolitiken.
M, L och KD lovar att utfallet av folkomröstningen ska vägas in i bedömningen av om affären ska genomföras. V tänker rösta nej oavsett vad väljarna säger. S och MP har uppgett att de tänker följa valutslaget, SD likaså – under förutsättning att valdeltagandet blir 51 procent eller mer. C röstar ja om utslaget blir ett tydligt ja. Här lämnas fältet fritt för svekdebatt.
Den representativa demokratin bygger på att väljarna utser sina ombud, som sedan fattar beslut med medborgarnas bästa för ögonen. Det är uppdraget politikerna getts.
Men i detta uppdrag ingår också att föra dialog och ge väljarna möjlighet att ta ställning i viktiga frågor. Det ansvaret försökte politikerna i Helsingborg smita undan inför valet 2018. Förgäves, skulle det visa sig.
Gå till toppen