Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Vandaliseringen av statyn är mer än skadegörelse – den är ett statement

Den svenska landslagströjan över huvudet på Zlatan är en otäck påminnelse om att detta handlar om ett angrepp mot vad statyn egentligen symboliserar, skriver J Andres Concha.Bild: Patrick Persson
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Till slut låg den där på marken. Avsågad vid fotknölarna. Vanärad genom att näsan är bortsågad. Zlatan-statyn. Jag undrar vad det är för krafter och hat som driver det här gänget till att gå loss på Zlatan-statyn under så många månader. En detalj i den här slutgiltiga vandaliseringen är dock kuslig för den vittnar om att det inte rör sig om endast en reaktion mot Zlatans aktier i Hammarby IF, utan den här vandaliseringen går mycket längre än så. Den svenska landslagströjan över huvudet på Zlatan är en otäck påminnelse om att detta handlar om ett angrepp mot vad statyn egentligen symboliserar.
Jag kan delvis tycka att låta resa en staty av en livs levande person är ett överdrivet sätt att hedra vederbörande. Men Zlatan-statyn var så mycket mer än en staty över Zlatan och hans enorma fotbollsbedrifter. Statyn var en symbol och en påminnelse om de orättvisa villkoren och förutsättningar för att lyckas som råder i Sverige. Zlatan beskrev det själv också vid invigningen av statyn i höstas: ”Statyn är en symbol för att allt är möjligt, särskilt för dem som inte är som alla andra”. Underförstått: En påminnelse om att killarna i förorten kan nå toppen men att det ställs hårdare krav och villkor för dem än för personer med svenskklingande efternamn. För killarna i förorterna gäller det att kriga och kämpa tio gånger hårdare för att sparka in dörren till framgång såsom Zlatan fick och kunde göra.
Den svenska landslagströjan över huvudet på Zlatan-statyn är en bekräftelse på att många inte vill se en förändring. De vill inte se eller erkänna Zlatan som svensk för därmed kan han inte utgöra inspiration åt andra som kan följa hans fotspår. Allt hat mot Zlatan är hat mot vad han står för. Påminnelsen om att det går att trotsa diskrimineringen och nå toppen men att vägen är otroligt hård. Zlatan drar sig heller inte för att hålla denna påminnelse vid liv och peka på orättvisorna. Senast gällde hans uttalanden om Janne Anderssons svenska landslag och avsaknaden av spelare med utlandspåbrå. Vandalerna tror att de genom denna handling kommer att förinta statyns symbolvärde. Jag hoppas att de inte lyckas. Zlatan finns och den senaste bedriften att vid 38 års ålder skriva på för en av världens största klubbar bevisar att han fortsätter sparka in framgångsdörrar åt oss alla som inte är som alla andra i Sverige.
Jag kan inte låta bli att fundera på om reaktionerna hade varit desamma om Zlatan burit ett svenskklingande efternamn? Hade vandaliseringen skett på samma vanhedrade sätt? Hade den svenska landslagströjan slängts över huvudet på statyn? Hade vandaliseringen haft lika många tysta skadeglada anhängare? Jag törs nog svara: Knappast.
En sista fundering är hur vandaliseringen kunde hända. Statyn var ju hotad i flera månader och den stod under bevakning och innanför en avspärrning. Ändå hann vandalerna såga av båda fotknölarna och välta den samt trä över en svensk landslagströja över huvudet.
J Andres Concha
Malmöit
Gå till toppen