Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Samtalen är en väg in till Sverige för Nidal

För den som nyss kommit hit kan mötet med någon som är född här spela en avgörande roll. En timmes fikaträff var starten på en självklar vänskap mellan Agneta Timotej och Nidal Sulieman.

– Det finns något som gör att Agneta känner vad jag har i hjärtat.

Av:
Kristin Nord
|
Det är ett samtal ingen annan kommer åt.
Deras händer snuddar vid varandra. Orden flödar, då och då förstärks det som sägs med gester.
– Det finns något som gör att hon känner vad jag har i hjärtat, säger Nidal Sulieman.
På just det här kaféet i Malmö träffades de för första gången. De hade då båda registrerat sig för en timmes fika på Kompisbyrån, och skrivit att de önskade möta en kvinna.
– Dessutom skrev jag att Palestina är en av de viktigaste frågorna för mig. Kanske därför vi matchades, säger Agneta Timotej.
– När vi träffades kändes det som att vi hade känt varandra länge, säger Nidal Sulieman.
Hennes rötter finns i Palestina, men hon har aldrig varit där. Hon är född och uppväxt i Libanon och flyttade senare till Syrien. Det var därifrån hon flydde undan kriget och kom till Sverige. Samtidigt finns de palestinska rötterna djupt i henne, säger hon.
– Att Agneta har varit där, gör att det finns en stark koppling mellan oss.
Under månaderna som har gått sedan de möttes har de träffat varandras familjer.
Nidal Sulieman kom till Sverige 2015, från Syrien. Under åren i Sverige har hon lärt sig svenska, och validerat sin gymnasielärarutbildning. Just nu gör hon praktik på en gymnasieskola i Helsingborg. ”Jag säger till mina barn: Vi är flyktingar. De första åren kommer att vara svåra. Men det blir bättre. För mig är det en kamp mot tiden. Det tar tid att lära sig svenska, att få sin utbildning validerad. Jag ser hur åren går, jag närmar mig 50. Men jag försöker tänka: Ok, jag har rätt många år kvar av livet.”Bild: Christoffer Borg Mattisson
– Och jag blev bjuden på din sons förlovningsfest häromveckan och kände att jag hörde till, säger Agneta Timotej.
För Nidal har Agneta betytt mycket. Hon är ett bollplank. Och ingen fråga är för liten, eller för stor.
– Jag känner aldrig att jag måste vara försiktig med vad jag säger till henne. Jag känner mig trygg, hon kommer inte att döma mig.
Jag tycker jag har blivit så väl mottagen här i Sverige. Alla har varit så vänliga.
Nidal Sulieman berättar att hon inte alls delar den bild av Sverige som ofta förs fram: Att det finns en kylig distans människor emellan. Tvärtom, har hon bara mött värme. Hon berättar om alla hjälpsamma svenskar hon mött: En kvinna som hjälpte henne att skaffa den första bostaden, i en familjs källare.
– Jag tycker jag har blivit så väl mottagen här i Sverige. Alla har varit så vänliga. Vi blev inbjudna på påskmiddag till en familj. Och en jul åkte vi ut i skogen när familjen skulle hugga en julgran.
– Jag har fått lära mig mycket om svenska traditioner.
Nu bryter Agneta Timotej in i samtalet.
– Fast du är modig också.
– Som ny måste man också själv våga undersöka det här samhället. Och det gör du. Du är nyfiken.
Agneta Timotej betonar något hon tycker är viktigt.
– Det ska vara ett jämbördigt möte. Jag får också ut mycket av ett sådant här möte. Att släppa in världen i mitt liv.
”Vi är inte någon särskild sort som har lov att bo där det är lugnt och tryggt”, säger Agneta Timotej, som tycker att det är viktigt att släppa in världen.Bild: Christoffer Borg Mattisson
Hon uppmanar alla hon möter att också registrera sig för en timmes fika och träffa en person med annan bakgrund.
– Vi hör ihop i världen och vi måste försvara det. Vi är inte någon särskild sort som har lov att bo där det är lugnt och tryggt. Vi är en del av världen och vi har ett ansvar.
Kompisbyrån, den ideella organisation som Agneta och Nidal träffades genom, finns på orter runtom i Sverige. Under 2018 matchades 288 Malmöbor med varandra.
– Man fyller i kön, ålder, intressen och så kan två personer med gemensamma intressen mötas. Det enda man förbinder sig till är en timmes fika, säger projektledaren Elin Törnblom Duthu.
Organisationen för statistik på alla fikastunder. Under 2018 svarade 77 procent av de nya svenskarna att de fått bättre självförtroende genom mötet med den mer etablerade svensken.
– När man känner sig välkommen får man också ett bättre självförtroende. Jag har själv kurdiskt påbrå. Jag har vuxit upp med att bli hembjuden till svenskar, och det har satt stor prägel på hela min identitet, säger Mardin Baban, verksamhetschef på Kompisbyrån och fortsätter:
– Den här sortens möten är oerhört betydelsefulla för hur barnen uppfattar det nya samhället. Att barnen känner att det är möjligt att vara en del av Sverige, även om man ser annorlunda ut.
Fakta

Kompisbyrån

• Ideell organisation som grundades 2014 och som matchar nya svenskar med etablerade.

• Under 2018 matchades 288 Malmöbor.

• Om man vill bli fikakompis anmäler man sig i ett formulär på sajten Kompisbyrån.se. Man förbinder sig då till en timmes möte/fika.

• Fler än 60 procent fortsätter att träffas efter sitt första möte. 77 procent av alla nya svenskar upplevde att de fick bättre självförtroende efter mötet med en fikakompis. 19 procent har fått jobb eller praktik genom sin fikakompis.

Under arton år har Malmö stad drivit en liknande verksamhet som Kompisbyrån. Sedan 2001 har nyanlända matchats med etablerade Malmöbor för att utbyta erfarenheter och prata svenska. Det som först hette Kontaktpersonsverksamheten bytte 2011 namn till ”I Malmö möts vi”. Tusentals människor har matchats med varandra genom åren.
Det händer något när man tar plats i det etablerade samhället istället för att betrakta det.
Men under hösten 2019 lades projektet ned. Kommunen väljer att använda resurserna till bostadsrådgivning istället.
– Jag har sett en verksamhet som har gjort skillnad för människor. Det händer något när man tar plats i det etablerade samhället istället för att betrakta det, säger Nina Bliding, som har varit koordinator för verksamheten sedan 2010.
Nina Bliding har genom åren varit i kontakt med hundratals migranter som har berättat om vilken skillnad mötena har gjort för dem. Hon bär på många hjärtevärmande berättelser. Som den om den pensionerade migranten som träffade en äldre svensk man och spelade schack varje vecka, och på så vis kunde tillägna sig språket.
Eller kvinnan som öppnade sitt hem åt en nyanländ kvinna som saknade bostad.
– Många har fått helt nya nätverk. Nätverk som har varit viktiga för att kunna få jobb.
Ali Hafaqat säger att mötet med Hampus Jakobsson genom ”I Malmö möts vi” påverkade hans tillvaro i det nya landet väldigt mycket.
– Hampus har ett stort nätverk, jag fick träffa hans kompisar och de hjälpte mig att hitta ett jobb. Jag hade inte kommit in i samhället lika bra utan dem.
Han fick hjälp med alltifrån referenser inför jobb och praktik till information om hur arbetslivet i Sverige egentligen funkar.
Arkivbild. Hampus Jakobsson är multientreprenör och teknikinvesterare som bland annat har startat mobilföretaget TAT och grundat Malmö Startups.Bild: Jenny Leyman
Hampus Jakobsson, i sin tur, fick en inblick i det som han beskriver som ett Kafkaartat system, när Ali Hafaqat nekades att starta ett bankkonto – samtidigt som hans nya arbetsgivare krävde att han hade ett bankkonto till sin lön.
– Det försatte Ali i en mycket underlägsen situation. Och det fick mig att inse hur det är att vara riktigt utsatt, jag har sett hur det ansiktslösa systemet som möter nyanlända fungerar.
”I Malmö möts vi” är nedlagt, men det görs andra satsningar för att hjälpa nya Malmöbor att bli en del av staden. Ett av projekten, ”Det tidiga livet”, satsar på målgruppen nyanlända mammor och barn och är ett samarbete mellan förskoleförvaltningen i Malmö stad och det arbetsintegrerande sociala företaget Yallatrappan.
– Det är många barn i Malmö som inte går i förskolan. Många är nyanlända eller födda i Sverige med utländska föräldrar. Mammorna får många barn, har inga stora chanser på arbetsmarknaden och fastnar därför i hemmet, säger Braem Sager, samordnare på Yallatrappan.
Mamman, för det är nästan alltid en mamma, riskerar att fastna och aldrig komma ur sin graviditetsbubbla.
Under 2018 var det över fyra tusen barn mellan ett och fem år som inte var inskrivna i en förskola (SCB). Nästan åtta procent av stadens femåringar går inte i förskolan.
– De barnen kommer till skolan med bristfälliga språkkunskaper. De har heller inte lärt sig interagera med andra barn och inte lärt sig lyssna på andra vuxna, säger Braem Sager.
Yallatrappans brobyggare finns nu ute på flera av de öppna förskolorna. Sacdiyo Mohamed, som talar somaliska, är på Kompassens förskola i Sofielund fyra dagar i veckan. Braem Sager är samordnare på Yallatrappan.Bild: Lars Brundin
Projektet ska, förutom språkträning, informera föräldrarna om värdet av förskolan för deras barn. Men det handlar lika mycket om förälderns utveckling.
– Mamman, för det är nästan alltid en mamma, riskerar att fastna och aldrig komma ur sin graviditetsbubbla.
På Kompassens öppna förskola finns sedan tidigare en brobryggare, Mahasen Al Zubeidi, som pratar arabiska.
– Det som händer här på Kompassen är riktig integration. När vi sitter och äter tillsammans så uppstår många samtal om allt från hur man söker förskola, barnuppfostran, kost till hur vi i Sverige jobbar med sopsorteringen som de ser i köket, säger hon.
– Inne på toaletten står pappor och byter blöjor. Det har de kanske aldrig sett i sitt hemland.
I december fick hon sällskap av brobyggaren Sacdiyo Mohamed.
– Jag pratar med de somaliska kvinnorna om hur viktigt det är att de anmäler barnet till förskolan. Jag märker att de känner sig trygga med mig, det gör att jag kan pusha och uppmuntra dem, säger Sacdiyo Mohamed.
Det här har blivit en mötesplats för hela Malmös föräldrar, de kommer från Limhamn och Bunkeflostrand, för att de söker sig hit till mångfalden,
Kompassens öppna förskola ligger på Seved i Sofielund.
– Men det här har blivit en mötesplats för hela Malmös föräldrar, de kommer från Limhamn och Bunkeflostrand, för att de söker sig hit till mångfalden, säger Braem Sager och får medhåll från förskolläraren Louise Åström.
– Just här kommer besökare från många kulturer, som får tillfälle att möta svenskfödda föräldrar som är här med sina barn.
I köket är bord och stolar möblerade så att de ska bjuda till möten och samtal. När förskollärarna sätter igång sångstunden går de en runda och räknar till tre på de språk som finns närvarande.
– Vi lockar barnen till roliga möten i leken. Och då möts föräldrarna per automatik. Det här är små barn så föräldrarna måste vara närvarande. Det skapar naturliga möten, säger den andra förskolläraren, Ingela Smolek.
Jonas Danielsson har varit på Kompassens öppna förskola med alla sina tre barn. Den här dagen är han här med sin yngste son Jussi, som är tio månader.
– Jag går inte hit för att integrera mig, utan för att det är trevligt, men integrationen sker helt naturligt. Det är som ett vardagsrum och vi passar varandras barn, säger han.
Jonas Danielsson, här med sonen Jussi, har kommit till Kompassens öppna förskola med alla sina tre barn. ”Integrationen sker helt naturligt”, säger han.Bild: Lars Brundin
Förskollärarna arrangerar också utflykter i staden.
– Vi märker att det finns många kvinnor som bor här som knappt har varit utanför Seved. Vi vill att de ska ta sig till nya platser och kunna ta del av staden, säger Louise Åström.
Många kvinnor är isolerade. De sitter hemma med barnen och tittar på arabiska tv-kanaler.
Hon berättar om kvinnan med sonen som inte ens visste att Pildammsparken fanns, trots att hon hade bott i Sofielund i tre år och trots att det bara tar en kvart att gå till parken från hennes hem.
– När vi kom dit i somras ville hon och hennes son aldrig gå därifrån. Vi gick dit tillsammans, så nästa gång hittar hon dit på egen hand, säger Louise Åström.
– Många kvinnor är isolerade. De sitter hemma med barnen och tittar på arabiska tv-kanaler, säger Mahasen Al Zubeidi, som möter många arabisktalande mammor.
Hon berättar om kvinnan från Syrien som har en svensk granne. De kunde inte alls kommunicera med varandra, men den svenska kvinnan lyckades med kroppsspråk få den syriska grannen att gå till Kompassen, i huset bredvid.
”Att jag började gå hit förändrade mitt liv”. Fadia Ismeel med dottern Sara i famnen. Brobyggaren Mahasen Al Zubeidi till vänster.Bild: Lars Brundin
– Nu är hon här varje dag. Hon sitter här i rummet bredvid, säger Mahasen Al Zubeidi.
På den runda lekmattan sitter Fadia Ismeel. Dottern Sara tultar omkring på golvet runt henne.
– Jag var ensam och isolerad, och inte alls hoppfull under min första tid i Sverige. Nu lär jag mig något nytt om Sverige för varje gång jag kommer hit, säger Fadia Ismeel med hjälp av Mahasen Al Zubeidi, som tolkar.
Att jag började gå hit förändrade mitt liv. Det har öppnat ett fönster, en dörr till Sverige.
Fadia Ismeel kom från Syrien för ungefär ett år sedan.
– Min man jobbar på sjukhuset, han är borta mycket så det här har blivit mitt andra hem. Alla, både de som jobbar här och de andra föräldrarna är så öppna.
– Även om vi inte kan prata med varandra syns det på deras leenden och kroppsspråk att jag är välkommen här.
Dottern pockar på uppmärksamhet. Innan Fadia Ismeel lämnar rummet säger hon:
– Att jag började gå hit förändrade mitt liv. Det har öppnat ett fönster, en dörr till Sverige.
Fakta

De matchar nya svenskar med etablerade

Kompisbyrån - skapar kontakt mellan nya och etablerade svenskar med liknande intressen. Syftet är att prata svenska under en timmes fika.

Kulturkompis Skåne - förenar människor med olika bakgrund och erfarenheter genom gemensamma kulturupplevelser, allt från bio och konserter till teater och utställningar.

Invitationsdepartementet –sammanför människor som vill bli bättre på svenska med människor som pratar flytande svenska över en hemlagad middag.

Yrkesdörren - breddar etablerade svenskars nätverk och ger de som är nya i Sverige bättre förutsättningar för jobb genom att skapa möten mellan människor inom samma bransch.