Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Jämställ inte ekonomisk tillväxt med välfärd, välbefinnande eller materiell behovstillfredsställelse.”

Ett bra liv är möjligt utan ekonomisk tillväxt, skriver Ekaterina Chertkovskaya, Max Koch och Alexander Paulsson, forskare vid Lunds universitet.

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Texten har korrigerats.
Den gröna tillväxt som Joseph Stiglitz förespråkar kan möjligen förverkligas på södra halvklotet, skriver artikelförfattarna.Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT
En övergång till ett hållbart samhälle behöver ske på ett rättvist sätt och bygga på en reglering av marknader, påpekar Joseph Stiglitz, chefekonom vid Roosevelt Institute (Aktuella frågor 15/12 2019). Han har helt rätt, men när han hävdar att ekonomisk tillväxt inte är en del av problemet, blir det knepigt.
Joseph Stiglitz pekar på att klimatförändringarna är det allvarligaste hot världen står inför och att det behövs en omställning som tar hänsyn till social rättvisa. Vi håller med honom. Mindre privilegierade grupper och utarmade regioner lider redan oproportionerligt mycket av klimatkrisen.
Men Stiglitz har fel när det gäller ekonomisk tillväxt. Han hävdar att tillväxtens innehåll – alltså det som faktiskt växer – bör förändras för att radikalt minska ekonomins påverkan på miljön. Resonemanget påminner om den hypotes som finns när det gäller ”grön tillväxt”. Enligt den går det att kombinera ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp av växthusgaser och en lägre resurs- och energiförbrukning. Fenomenet kallas absolut frikoppling.
Även om ”grön tillväxt” låter bra, har nyligen publicerade forskningsresultat av antropologen Jason Hickel visat att det i praktiken aldrig skett någon absolut frikoppling på global eller på lokal nivå under en längre tid.
En del hävdar att en utökad tjänstesektor eller en övergång till en digitaliserad ekonomi skulle kunna medföra en ”grön tillväxt”. Men då glömmer de all materiel och den energiförbrukning som det förutsätter.
Vaclav Smil, Johan Rockström och tusentals andra forskare är överens om att tillväxt bör nedprioriteras. Liknande ståndpunkt har framförts av den mellanstatliga organisationen IPBES (Intergovernmental science-policy platform on biodiversity and ecosystem services), Europeiska miljöbyrån och många andra organisationer.
Vissa föreslår att man bör fokusera på vad som verkligen betyder något när det gäller ekonomisk tillväxt – det vill säga att ta itu med klimatkrisen, anpassa ekonomin till vad jorden klarar av och samtidigt beakta social rättvisa.
Problemet är att tillväxt utgör kärnan i så gott som allt beslutsfattande som rör ekonomiska frågor. Tillväxt är till och med ett av FN:s globala mål för hållbar utveckling. Men om den ekonomiska tillväxten upprätthålls på den nivå som antyds i FN:s globala mål åtta (ungefär 1,85 procent BNP-tillväxt per capita på en global nivå), krävs effektivitetsvinster sex gånger högre än någonsin tidigare i historien för att åstadkomma absolut frikoppling. Att det skulle kunna uppnås är osannolikt.
Många av de scenarier som presenterats för att nå Parisavtalets mål att denglobala temperaturökningen ska stanna vid 1,5 grader förlitar sig på teknik som suger upp koldioxid. Kruxet är bara att någon sådan ännu inte existeraroch kanske heller aldrig kommer att utvecklas, åtminstone inte i den omfattning som krävs. Även om tekniken skulle fungera som tänkt, kan den skapa andra problem, som idag är svåra att förutse.
Visst kan det ske en förskjutning av den ekonomiska tillväxten i samhället till vissa sektorer. Men en sådan förskjutning, till exempel mot en större tjänstesektor, räcker inte för att upprätthålla de globala ekonomiska tillväxtnivåerna.
På en global nivå är tillväxten beroende av mer än att produktiviteten ökar, till exempel den aggressiva råvaruutvinning som förekommer i en del länder, land-grabbing och finansiell spekulation.
Den gröna tillväxt som Stiglitz förespråkar kan möjligen förverkligas på södra halvklotet. Nerväxt, inte tillväxt, i de rika länderna skulle göra det möjligt för länder på södra halvklotet att öka sin råvaruförbrukning och energianvändning så länge de ekologiska fotavtrycken inte överskrids – och det skulle behöva fortsätta tills människor har ungefär samma materiella levnadsstandard i hela världen.
Jämställ inte ekonomisk tillväxt med välfärd, välbefinnande eller materiell behovstillfredsställelse. Fadern till BNP-måttet, Simon Kuznets, var förmodligen den första som förstod att det inte är någon bra idé, men dagens ekonomer tenderar att glömma det.
Historiskt sett har ekonomisk tillväxt visserligen varit ett kraftfullt medel mot fattigdom, inte minst när det kombinerats med en välfärdsstat som kunnat omfördela resurser, men dagens tillväxtcentrerade ekonomier skulle behöva minst hundra år på sig för att utrota fattigdomen, enligt den brittiske ekonomen David Woodward.Idag ökar dessutom ojämlikheten snabbare än tillväxten på många håll. Utöver att miljön får betala ett högt pris för tillväxten finns det också ett socialt pris.
Ett bra liv är möjligt utan ekonomisk tillväxt, och ju tidigare beslutsfattare på olika nivåer inser det, desto större är möjligheterna att undvika katastrofala miljöförstöringar – samtidigt som ekonomin kan omvandlas så att den fungerar för alla.
Ekaterina Chertkovskaya, forskar om nerväxt och är verksam vid Lunds universitet.
Max Koch, professor i socialpolitik vid Lunds universitet.
Alexander Paulsson, forskare vid Ekonomihögskolan på Lunds universitet.
Gå till toppen