Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Korgbollskamraterna spelar med passion

Poliser, flyktingar, studerande, arbetslösa, läkare och någon journalist. Vissa har spelat på elitnivå, andra har spelat street-basket. Spelarna kommer från hela världen – Syrien, Tyskland, Kanada. Personer som troligen inte lärt känna varandra annars träffas nu en gång i veckan och ger allt på planen.

Christian Blücher, Ashkan Labaf och Arne Forstenberg i en idrotssal på Möllevångsskolan.Bild: Hussein El-alawi
–Det är väldigt många småbarnsföräldrar här, och den här timmen vi tränar är kanske deras enda break på en vecka. Så under den här timmen kör vi så det ryker, det är viktigt att man får visa känslor, att få utlopp för dem. Sen när vi går av planen är alla vänner igen, säger Arne Forstenberg, ordförande för Korgbollskamraterna.
Han har precis blivit avbytt och sätter sig och flåsar på bänken bland vattenflaskor och sportväskor. Svetten rinner från pannan medan han berättar om laget. Hans blick är fäst någonstans uppemot taket och han tänker högt:
– Basket handlar väldigt mycket om känslor – det får vara passionerat, intensivt och tufft på plan.
På plan i Möllevångsskolan går det undan. Passningsspel är det som gäller här, att haffa bollen och springa solo över hela planen är inte populärt. I stället passar man, och det är tydligt att alla vill hinna spela så mycket som möjligt, bytena går snabbt och pauserna är korta.
– Jag tror verkligen att det är viktigt att man får utlopp för känslor, fortsätter Arne Forstenberg och blir avbruten i resonemanget av Ashkan Labaf, som undrar vad det är för existentiellt snack på avbytarbänken.
Ashkan är läkare, och har spelat med laget i fem år. Han har varit borta från Malmö en period då han jobbade i Stockholm.
– Jag saknade laget. dels för killarna här, men främst saknade jag att få spela och röra på mig, berättar han.
Motionsbasketlaget Korgbollskamraterna har tydliga värderingar: Alla ska få känna på bollen i anfall. Man ska hellre passa en gång för mycket än för lite och alla måste spela försvar. Och efteråt är alla kompisar med varandra.Bild: Hussein El-alawi
Det här är ett basketlag där alla är välkomna. Många hittar hit genom någon kompis eller bekant. Föreningen har funnits i tio år, och under den tiden har många spelare kommit och gått. Parkeringsvakter, it-chefer, arbetslösa, det är en stor blandning på spelarna. Den här torsdagskvällen är det flera nya ansikten på planen, konstaterar Dennis Bücher från Tyskland. Han hittade Korgbollskamraterna via en kollega till sin flickvän och är glad över det då han tidigare hade svårt att hitta ett lag där det är accepterat att tala engelska på planen.
Korgbollskamraterna har tydliga värderingar: Alla ska få känna på bollen i anfall. Man ska hellre passa en gång för mycket än för lite och alla måste spela försvar. Och efteråt är alla kompisar med varandra.
Anas Younes från Damaskus har spelat tre år med Korgbollskamraterna. Innan han flydde från Syrien och kom till Sverige för fyra år sedan så spelade han i två lag, bland annat i det palestinska landslaget i Syrien. I dag tränar han tre pojklag för Malbas, och spelar själv i Korgbollskamraterna. Det är ett helt unikt lag, menar han och ler stort när han beskriver Korgbollskamraterna som basket med flera rötter och många olika smaker:
– Alla har olika bakgrund, vissa har spelat i klubbar i division ett, andra har spelat streetbasket.
För Anas Younes är basketen en passion:
– Jag fann inte mig själv i fotboll, men när det kom en baskettränare till min skola i Damaskus så började jag spela. Den här tränaren var riktigt bra, han blev som en mentor och räddade många människor från ett hårt liv på gatan. Jag tänker att jag kanske kan ge tillbaka på samma sätt till de pojkarna som jag tränar i Malbas.
Arne Forstenberg är på väg in på planen igen, men först har han något han vill säga: Det rör Malmö streetbasket-planer – de är usla, menar han. Kommunen köper in för dålig kvalitet, som lätt går sönder.
– Många av oss här har lärt känna varandra på streetbasket-planerna. Basket är den bästa integrationsfrämjande sporten, det behövs bara en korg och en boll. Fattiga och rika möts, svennar och människor från hela världen möts – precis som här på planen, säger han och nickar mot spelarna som dribblar och svettas på planen.
– Malmö skulle bli en bättre stad med bättre streetbasket-korgar.
Gå till toppen