Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Ta ansvar för naiviteten.

Micael Bydén.Bild: Henrik Montgomery/TT
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Han ljög om sin gymnasie-, högskole- och officersutbildning, liksom om sitt körkortsinnehav. Likväl lyckades mannen i över ett årtionde få ledande uppdrag inom Försvarsmakten. Till och med på topphemlig nivå.
Historien är som hämtad ur fiktionen, men DN:s artikelserie om bluffarens karriär är dessvärre lika sann som hans meritlista är falsk. Steg för steg har en härva av lögner och falsarier nystats upp.
Redan för tjugo år sedan kom de första varningssignalerna. Han tvingades då lämna en förberedande officersutbildning sedan det uppdagats att han ljugit om sina betyg. Likväl lyckades han sedan stiga i graderna och få allt större ansvar, säkerhetsklassade tjänster och tillgång till känslig information. Efter utlandsuppdrag som befäl hamnade han inom militärens underrättelse- och säkerhetstjänst, där han jobbade med de så kallade kryptonycklarna som gör den hemliga kommunikationen oläslig för obehöriga. 2016 fick han en säkerhetsklassad chefsbefattning på Kustbevakningen. Den tvingades han lämna hösten 2018, då det avslöjats att han ljugit om sin statsvetarexamen. Men det hindrade honom inte från att sommaren 2019 bli stabschef för den svenska insatsen i Mali.
"Det här är allvarligt, minst sagt", konstaterar överbefälhavare Micael Bydén.
Men mest skrämmande i sammanhanget är inte mannens förslagenhet, utan myndigheternas aningslöshet.
Låt vara att lögnerna om den militära karriären avslöjats först nu. Kustbevakningen slog redan för ett år sedan larm till regeringskansliet, Säkerhetspolisen och Försvarsmakten om att mannen var olämplig ur säkerhetssynpunkt. Men informationen nådde inte fram överallt. Först efter letande lyckades Försvarsmakten i måndags kväll uppbringa den aktuella säkerhetsrapporten.
Det är inte svårt att tänka sig skräckscenarier som mannens bluff hade kunnat leda till. Han hade kunnat utsättas för utpressning av kriminella eller främmande makt. Topphemliga uppgifter hade kunnat läcka och känsliga system stå öppna för sabotage.
Så hur står det egentligen till med säkerhetstänkandet inom svenska myndigheter?
Dessvärre är det inte första gången på senare år som det syns tecken på svensk naivitet. Minns Transportstyrelsens it-skandal häromåret, då känslig information gjorts tillgänglig för personal i utlandet som inte var säkerhetskontrollerad. Eller fjolårets avslöjande om att det vid tre tillfällen har försvunnit sammanlagt sju pistoler och 210 patroner från regeringskansliet.
Vid it-skandalen dömdes generaldirektören för brott och två statsråd tvingades avgå. De försvunna vapnen tycks däremot inte ha lett till mer än polisutredning.
Låt vara att det är väsentlig gradskillnad mellan fallen – utgångspunkten måste ändå alltid vara att utkräva ansvar när säkerhetsrutiner brustit inom myndigheter. Det gäller även i utredningen av den bluffofficer som ljög sig ändå in i landets känsligaste verksamheter.
Ansvariga måste krävas på svar om hur det kunde hända. Och – i än högre grad – om vad som görs för att något liknande inte ska hända igen.
Gå till toppen