Jag upptäckte Zlatan på våren 2001, och det var fruktansvärt. Han och MFF kom till mitt lags hemmaarena och han fick alla andra att se ut som utställda pappdockor. Det var inte bara fruktansvärt förstås, även om jag hatade honom där och då, för bortom klubblojaliteten kunde vem som helst inse att vi faktiskt bevittnade sann storhet. Det sprang ett tonårigt fotbollsgeni där nere på planen och man visste att svensk fotboll aldrig skulle bli likadan igen.