Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ingrid Runsten: ”Helsingborg behöver ett lyssnande ledarskap.”

Den styrande alliansen i Helsingborg, här i form av Lars Thunberg (KD), Peter Danielsson (M) och Maria Winberg Nordström (L), behöver lyssna mer.Bild: Truls Nilsson
Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Allt är inte som vanligt i kommunpolitiken i Helsingborg. Medan vissa hämtar sig efter den chock som resultatet i folkomröstningen om Öresundskraft måste ha varit, vill andra att det engagemang som väcktes ska leda till något mer än att affären stoppades.
Ännu verkar det inte som om den styrande alliansen riktigt har förstått att det krävs en förändring. Helsingborg behöver ett mer lyssnande politiskt ledarskap, lyssnande gentemot andra partier men också gentemot kommuninvånarna.
När Nej-kampanjens ledande företrädare Bert Alfson i Helsingborgs Dagblad fick frågan om vad som händer nu med föreningen ”Stoppa försäljningen av Öresundskraft” svarade han:
”Vi har ett demokratiskt ras i Helsingborg som vi gärna vill hjälpa till att bygga upp utan att vara partipolitiskt bundna.”
Hur det blir med den saken återstår att se. Men om inte kommunledningen vill se nya namninsamlingar för folkomröstningar måste den fundera över sitt sätt att styra kommunen.
I frågan om Öresundskraft verkar de ledande politikerna från M, L och KD inte ens ha haft kontakt med sina egna medlemmar och sympatisörer.
För hur kan man annars förklara att 93 procent av rösterna i ett valdistrikt som Laröd-Hittarp var nejröster, samtidigt som valdeltagandet var 62 procent. Det är områden där närmare hälften av invånarna röstade på Moderaterna 2018.
När resultatet stod klart sade kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson (M) att man lyssnat på stadens tjänstemän och på bolagets ledning. Kanske är det problemet, att man lyssnar för mycket inåt, i den närmaste kretsen.
Efter kommunvalet 2018 skrev jag att det var dags att skrota de traditionella blocken och hitta bredare samarbeten. Det var utifrån att alliansen samlade 27 mandat av 65 medan SD fick 13 och övriga partier 25. Alliansen blev den största minoriteten, men ändå en minoritet.
Alliansen har sedan dess gått på flera bakslag. Av Landborgsgaraget blev det inget. Av försäljningen av Öresundskraft blev det inget. Lägg därtill att vårdboenden som först privatiserades nu återtas i kommunal drift, mot alliansens vilja.
Ryckigheten kostar, i form av satsade pengar, men också i oro hos de berörda, som till exempel gamla på vårdboenden. Och i risk för minskat förtroende för lokalpolitiker.
Man kan, som Peter Danielsson gör, hävda att sådan är demokratin. En politiker som vill något, som har en vision, försöker förverkliga den. Men man kan också hävda att en kommun behöver långsiktighet i frågor som formar den för längre tid än en mandatperiod.
Dagarna efter folkomröstningen målade företrädare för M, L och KD Helsingborgs ekonomi i mörka färger. Peter Danielsson och Maria Winberg Nordström (L) flaggade för skattehöjningar eller besparingar. Helsingborgarnas nej skulle gå ut över skola och vård.
Men stadens ekonomichef Ulf Krabisch ger en ljusare bild.
Enligt honom är Helsingborg inte värre ute ekonomiskt än andra kommuner, snarare tvärtom.
Sveriges kommuner har svårt att finansiera välfärden men det kan inte lösas genom att enskilda kommuner säljer ut sina tillgångar. Samtliga riksdagspartier inser att kommunerna måste få mer pengar.
Mer än hälften av mandatperioden återstår. De två största partierna i Helsingborg, M och S, behöver nu närma sig varandra och söka breda lösningar.
Gå till toppen