
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Sent på kvällen den 28 december ringer det på dörren i Limhamn, sedan minns min 92-åriga mamma inget mer. Natten till söndagen har jag 25 missade samtal från polisen. Jag befinner mig i Stockholm och får under dagen långsamt klart för mig vad som hänt. Väl i hennes lägenhet får jag, först efter att kriminalteknikerna säkrat spår, tvätta av blodstänket från väggar och badrum samt ta med hennes blodfläckade sängkläder.