Annons

Annons

”En kort fling på Tinder kan upplevas som att hela ens människovärde omintetgörs”

Nätdejtning

Vad är egentligen rationellt i kärlek? Ida Ölmedal, kulturchef, och Isabelle Ståhl, idéhistoriker och författare, analyserar Tinderdebatten – och hittar dejtingtips hos den unge Werther. Lyssna i spelaren eller läs delar av samtalet nedan.

”Existens” är en podd om existentiella frågor och nya och gamla böcker med Isabelle Ståhl, författare och idéhistoriker, och Ida Ölmedal, kulturchef på HD och Sydsvenskan.

Annons

Fungerar inte spelaren? Testa att lyssna i Acast eller Itunes.

2020-talet rivstartade med en kärleksdebatt. ”Tindermännen blev 10-talets stora förlorare”, skrev Göteborgs-Postens kulturchef Björn Werner i en viral krönika, som utlöste en lång diskussion. Det handlade om trippelt ratade män och socioekonomiska förklaringar – men också om själva dejtingappen.

Annons

Varför väcker Tinder så starka känslor?

Isabelle Ståhl hade med appen redan i sin debutroman ”Just nu är jag här” (2017), som bland annat skildrar ensamhet och avförtrollning. Hon pekar på att förmågan att få en kärlekspartner numera anses avgöra ens värde som människa – och hon tycker att samhället underskattat vilka våldsamma känslor det väcker.

Annons

– Det är därför det blir så existentiellt, och även en kort fling på Tinder kan upplevas som att hela ens människovärde omintetgörs, säger hon.

Ida Ölmedal exemplifierar med Goethes klassiker “Den unge Werthers lidanden” (1774), där den unge Werther älskar en upptagen kvinna:

– Om det är ett lidande som inte finns med i boken, så är det skam över att han vill ha någon som han inte får, säger hon.

Det finns flera studier som visar att människor mår dåligt av dejtingappar. Ida Ölmedal tycker att det borde problematiseras på samma sätt som exempelvis Twitters kapitalisering på negativa känslor.

– Om det är så att Tinderappen är byggd för att skapa en känsla av social utstötning, så är det en jättefarlig känsla att jobba med. Det är en av de starkaste larmsignalerna vi har eftersom det varit så farligt att vara bortstött ur flocken, säger hon.

Hon tillägger att det kanske snarare är känslan av avvisande, än faktiska förändringar i parbildning, som varit definierande för 2010-talet.

– Ja, och den känslan får man automatiskt utan att ens bli direkt avvisad, påpekar Isabelle Ståhl.

– Som på Instagram. Man kan se en fest som man inte är bjuden till hos någon man knappt känner. Det skapar ändå känslan av att man inte är där.

Hon hänvisar till den tyske sociologen Hartmut Rosas idé om att samhällsrummet har blivit stumt och saknar ”resonans”.

– Resonansen handlar om en känsla av meningsfull relation till omgivningen, och när man inte har den föder det rörelsen till populistiska grupper, säger hon.

Ida Ölmedal tror att budskapet om Tindermännen som 2010-talets förlorare var perfekt för att bli viralt i sociala medier, eftersom det spelar på ressentiment och ilska.

Annons

– Man gjorde en studie på vilka New York Times-artiklar som blev mest virala, utifrån vilka känslor de väckte. Då var ilska den näst mest drivande känslan, säger hon.

1800-talsfilosofen Nietzsche beskrev ressentiment som en reaktiv känsla, berättar Isabelle Ståhl:

– Den är inte att revoltera mot förtryckarna, utan att börja älska sitt eget underläge. “Ni är onda, alltså är jag god” – man baserar sina värden på de andras dålighet, säger hon.

Annons

– Den känslan är väldigt destruktiv och väldigt tongivande i vår tid, säger Ida Ölmedal.

Rosor i snö.

Bild: Michael Probst

Men kanske har något också hänt med de faktiska styrkeförhållandena på dejtingmarknaden? I en analys på dessa kultursidor beskrev ekonomi- och kulturjournalisten Johan Anderberg att Tinder har ökat ojämlikheten genom att det blivit smidigare för de mest åtrådda att träffa flera.

Annons

– Argumentet funkar i och för sig när det gäller tillfälligt sex. Men funkar det verkligen när det gäller att bli kär? Det tar väl ungefär lika mycket tid, säger Ida Ölmedal.

Annons

– Det förutsätter ju också att man vill vara flera kvinnor på en man.

Isabelle Ståhl är mer inne på Johan Anderbergs linje och pekar på sociologen Eva Illouz tes om att män i dag upprätthåller sin makt över kvinnor genom att vägra binda sig:

– Förut gav det en man status att vara trogen och kunna hänge sig. Idag blir att vara promiskuös en statusfaktor, säger hon.

Ida Ölmedal funderar också över vem som egentligen är mest rationell i kärlekssammanhang – den hetssvajpande Tindermannen eller den romantiske Werther.

– Man pratar ofta om Tinder som hyperrationellt: du maximerar antalet människor som du utsätter dig för – och du går på ganska objektiva kriterier, kanske. Men jag funderar på om inte Werthers sätt är mer förnuftigt, säger hon.

– Han reser till en ny plats. Han är redo att byta identitet och upplösas i något nytt – det första han skriver är att han vill “njuta det närvarande och låta det förgångna vara förgånget”. Han omger sig med en vacker miljö. Han är ledig, han gör typ ingenting. Och han hänger sig helt åt en enda person – för det finns inte så många andra, ärligt talat. Och om målet bara är att bli förälskad, då är det ju det rationella sättet att bete sig på. Inte att träffa så många människor som möjligt, vara stressad, fundera på hur man själv framstår, säger hon.

Lyssna på hela samtalet ovan.

Annons

Annons

Annons

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy