Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Boel Gerell: Outhärdligt välskrivet om kärleksfull pappa som blev krigsförbrytare

Helsingborgaren Danjin Malinovic pjäs om krigsförbrytaren på Balkan gör starkt intryck på på premiärpubliken – och på Boel Gerell.

"Pappa, make och krigsförbrytare" – av och med Danjin Malinovic.Bild: Sören Vilks
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Någonstans i mitten av föreställningen slutar jag anteckna. Lyssnar fortfarande, men hör inte riktigt. Fäster blicken i fonden och koncentrerar mig på andningen. Bredvid mig i salongen sväljer den närmaste mannen ljudligt, en kvinna öppnar och sluter plågat sina händer.
På scenen står skådespelaren och dramatikern Danjin Malinovic och hans röst är mild, nästan glättig och kanske är det just lättheten i de detaljerade våldsskildringarna som är det mest outhärdliga. Mannen vars röst Malinovic gestaltar har inget namn, men finns i verkligheten. I arton år satt denne man i fängelse för krigsförbrytelser i det forna Jugoslavien.
Pjäsen ”Pappa, make och krigsförbrytare” som i tisdags hade urpremiär på Stenkrossen i Lund är helsingborgaren Danjin Malinovics andra samarbete med Riksteatern och regissören Michael Cocke. I monologen ”Var är mitt hem?” gestaltar han sin egen resa från nuvarande Bosnien-Herzegovinia till en tillvaro som papperslös flykting i Sverige.
Under fem år på nittiotalet trasades hans hemland sönder av krig och etniska konflikter. På kort tid förvandlades grannar som i generationer levt i fred med varandra till bittra fiender. Inför uppsättningen har Danjin Malinovic läst domstolsrapporter och fört samtal med en av dessa män, som dömts till fängelse för bestialiska övergrepp.
I en välskriven och dynamisk väv av samtal, sång och lästa dokumentära texter närmar han sig mörkrets hjärta tillsammans med musikern och motspelaren Fikret Çeşmeli. Ömsom är han sig själv som tvekar om han ska ta mannen i hand, samma hand som utfört övergreppen. För att i nästa nu vara mannen, som sakligt berättar om hur han våldtar och dödar småflickor.
Danjin Malinovic i "Pappa, make och krigsförbrytare av ".Bild: Sören Vilks
"Det var normalt, som vilket arbete som helst", är en fras som återkommer. Flickorna han dödar är i samma ålder som hans egen dotter. Det är för hennes skull han gör det. För att skydda henne mot de andra.
I den hjälplöst stora kärleken till det egna barnet blir mannen glimtvis mänsklig. Sprickorna i fasaden hade gärna fått vara fler, för mestadels är mannen raljant och utan ånger. Ett ointagligt monster.
Danjin Malinovic vill vara opartisk, förklarar han. Det är han förstås inte. Porträttet bågnar av frustrerad vanmakt och han har ingen förståelse för mannen som begått brotten. Även om avståndstagandet är begripligt, gagnar det inte den annars så starka och angelägna uppsättningen. För avsikten med pjäsen är inte bara att skildra fasorna som passerat. Utan att varna för det som kan hända, vem som helst, var som helst.
Släpps nationalistiska krafter fria att skapa motsättningar och uppvigla våld kan de flesta av oss bli mördare, menar han och låter mannen föra ordet.
"Inte några enstaka. Majoriteten. Inse det. Då kanske det finns hopp för er. För mig finns det inte."
Pappa och make är mannen inte längre. Familjen som han gjorde allt för och ville skydda har vänt honom ryggen.
Nu är han bara krigsförbrytare.
Turnén går vidare till bland annat Landskrona (28/1) och Helsingborg (17/3).
Gå till toppen