Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ella Milch-Sheriff för in jiddisch på operan

Kvällens poem tilldrar sig i en värld som inte längre finns, skriver Salomon Schulman.

Ella Milch-Sheriff.Bild: Iris Nesher
Klezmermusiken banade väg för jiddischen. Åtminstone på den musikaliska nivån. Malmö som förr kunde ståta med några tusen jiddischtalande har reducerat sitt antal till några få. Nu har detta småfolkets språk blivit finkultur. Idag flyttar det in i de fina salongerna, närmare bestämt till Malmö Opera.
Sångerskan Louisa Lyne intar scenen i afton. Hon ska framföra fyra sånger som tonsatts av den internationellt kända kompositören Ella Milch-Sheriff med hemort i Israel.
Efter ett antal föreställningar av den folkkära ”Spelman på taket” är det dags för ett avantgardistiskt jiddischstuk tycker uppenbarligen den konstnärliga ledningen. Milch-Sheriff är känd från de europeiska operascenerna med musikaliska begivenheter såsom ett verk om Alma Mahler. Denna kvinna var förbunden med Gustav Mahler, Walter Gropius, Franz Werfel och Oskar Kokoschka - genom sitt amorösa cv. Fyra barn födde Alma varav tre dog. Hon närvarade inte vid deras begravningar. Varför?
Milch-Sheriffs svar är upprivande. Gustav förbjöd Alma att utveckla sin egen musikaliska talang, vilket skar ett djupt sår i hennes själ. Den överlevande dottern bekräftade att modern aldrig kunde visa sina barn någon kärlek – sedan Gustav tystat henne.
Operakompositörens mest kända verk handlar dock om hennes fars dagbok som han skrev i sin flykt undan nazisterna i östra Polen. Han var läkare och erbjöd bönder sina tjänster. På så sätt undslapp han fienden – men förlorade hustru och en son, berättar Ella Milch-Sheriff när jag träffar henne mellan repetitionerna.
Kvällens fyra dikter är skrivna av Beyle Schaechter-Gottesman som är årsbarn med poeten Paul Celan och uppvuxen i samma stad som denne, Czernowitz, belägen i det rumänska Bukovina. Hon skrev på jiddisch, han på tyska i deras fyrspråksstad som också inkluderade rumänska och ukrainska. I sitt nya hemland USA blev Beyle en av jiddischkulturens främsta musor. Hon dog vid 93 års ålder, två veckor innan dikterna tonsattes.
Musiken som skall framföras ikväll andas Weill och Mahler – och – tillägger tonsättaren: arabiska och israeliska melodislingor med minimala jiddischmarkörer likt ett smärtsamt ”oj, ve!”. Ingen nostalgisk sentimentalitet!
Tonkonsten är en israelisk hjärteangelägenhet. För några år sedan spelade till och med skickliga symfoniker på boulevarder och badstränder, eftersom de inte fick plats i de många musikensemblerna ens på kibbutzer.
Kvällens fyra poem tilldrar sig i en värld som inte längre finns. Här framskymtar mystikens längtan bortom vardaglighetens begränsningar. Ackompanjemanget ruskar om, och sångerskan Lyne svänger med i den ställvis atonala ryckigheten. Jiddischen lämnar på så sätt sitt känslosamma tillbakablickande och intar ett nytt spänningsfält:
Hör ”Halbtener”: … /”Med vrede rycker dagen av/väven av tunna halvtoner/…”
Gå till toppen