Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Är det är något fel med att man strävar efter att må bra?

Meditation är en av de metoder som används inom mindfulness.Bild: Krister Larsson / TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Svar på Thomas Silfvings insändare ”Mindfulness har blivit en trollstav som man kan vifta bort allt svårt med”, Sydsvenskan 21 januari.
Det är lite oklart vilket syfte Thomas Silfving har med sin insändare. Vill han framföra att människor som praktiserar mindfulness lever i förnekelse, inte ser den riktiga, hemska världen med alla ”livets naturliga vedermödor”, så som den hemska världen verkligen är? Att de inte tar sitt ansvar för att lösa problemen i världen och dessutom mår bra av att inte ta det ansvaret? Vad är i så fall alternativet till mindfulness? ”Det finns faktiskt en värld utanför …” Jo tack, jag tror de flesta är väldigt medvetna om det, med nutidens alla val, distraktioner och krav. Många lever hela sina liv i den yttre världen.
Alla människor strävar efter att må bra. På Silfving låter det som att det är något fel med denna strävan. Mindfulness handlar inte om att fly från det som är jobbigt eller att inte ta tag i problem. Det handlar om att hantera det som är jobbigt, om att titta på sina känslor och reaktioner och se dem för vad de är. Och utifrån detta kunna gå vidare till handling. Aktion, inte bara reaktion. Nuet är det enda man kan påverka, dåtiden är historia, framtiden har ännu inte hänt. För den sakens skull ska man ju självklart inte låta bli att planera eller inte lära sig av sina misstag. Att ha en metod för att må bra, vad är det för fel med det? Det är inte direkt så att man föds med en instruktionsbok i handen för hur livet ska levas.
”Det konstanta tycks man livrädd för”, skriver Silfving. Jag antar att han med ”man” menar de som utövar mindfulness. Det är snarare tvärtom – människor som praktiserar meditation och mindfulness blir på ett påtagligt, fysiskt plan medvetna om att förändring är det enda konstanta.
”En vanlig mindfulnessmetod är Russinet”, skriver han och undrar raljerande om man inte redan vet hur ett russin smakar. Det är inte russinet som är viktigt i sig. Russinet är en enkel övning för personer som vill lära sig mindfulness. Genom russinet kan man gå vidare till att öva sig på att använda alla sina sinnen och göra dem skarpare. Lära sig vad man uppskattar och inte uppskattar. Kanske till och med kan tänka sig att äta en måltid utan att titta på tv samtidigt?
Thomas Silfving tycker också att det är konstigt att man som en del i mindfulness ska fokusera på och lära sig styra sin andning. En banal aktivitet kan tyckas. Andningen är den enda kroppsfunktion som både sköter sig själv och som man kan styra över. Just därför är den så viktig i mindfulness-sammanhang. Man kan påverka sin egen andning och lugna den, då minskar pulsen och man känner sig mindre stressad. Det är väl just stress vi vill ha mindre av i det här samhället?
Jag tror inte livet är till för att plågas igenom. Det tror jag även att Silfving kan hålla med om.
Anna Eriksson Malmö
Gå till toppen