Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Sofia Nerbrand: Beredskap krävs för en pandemi.

Presskonferens om epidemin i Kina.Bild: Mark Schiefelbein
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Vi är inte där ännu, men det coronavirus som härjar i Kina kan spridas över hela världen. Mycket är fortfarande osäkert, eftersom kartläggning av sjukdomen och spridningen tar tid. Kina är dessutom en diktatur, som många gånger hanterar såväl information som sin befolkning på ett olyckligt vis.
På måndagen erkände borgmästaren i det hårt drabbade Wuhan att kommunikationen skett för sent. Fem av de elva miljoner invånarna hann lämna staden. Forskare bedömer att isoleringen av totalt drygt 50 miljoner människor förmodligen inte är tillräcklig för att stoppa viruset från att sprida sig runt jorden.
Antalet smittade kan fördubblas var sjätte dag och dödligheten tros vara 3 procent. Var och en kan föreställa sig vad det skulle kunna betyda för antalet sjuka och döda inom några månader om inte spridningen stoppas effektivt. Experter tror att större städer i Kina får stora epidemier i mitten av april och maj. Butiker och skolor ska därför hållas stängda i Shanghai till mitten av februari.
Vaccin mot det aktuella coronaviruset har börjat tas fram, men det tar i bästa fall drygt ett halvår innan de första kan få en spruta. Att sedan genomföra omfattande vaccinationsprogram är en stor apparat.
I Sverige har Folkhälsomyndigheten ansvar för att hantera pandemier. Det vill till att den tar utbrottet i Kina på allvar och inte lättvindigt inväntar WHO:s bedömningar. Det är också otillfredsställande att Sverige inte har egen kapacitet att tillverka vaccin. Vi har istället avtal med två läkemedelsföretag, som ska förse landet med tillräckligt många doser. Erfarenheterna från 2009 då fågelinfluensan grasserade visar att det är riskfyllt.
Detta borde åtgärdas hellre förr än senare. Frågan är inte om världens befolkning kommer att drabbas av en allvarlig global farsot, utan när. Låt oss hoppas att den inte nu står för dörren.
Gå till toppen