Annons

Annons

Annons

kulturCoronapandemin

Farshid Jalalvand
Coronaviruset påminner oss om att vi bara är ännu en art som ränner runt på planeten

Plötsligt slår evolutionen till mot det högteknologiska samhället, skriver mikrobiologen Farshid Jalalvand.

Text: 

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Resenärer vid tågstationen i Peking, tidigare i januari.

Bild: Mark Schiefelbein

Annons

Aldrig klingar författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons ord – ”en människa är besläktad med hela naturen” – sannare än under zoonotiska sjukdomsutbrott där infektioner hoppar från djur till människor. Det högteknologiska samhället har en förmåga att invagga oss i en falsk känsla av säkerhet. Tack vare den medicinska forskningen har vi fått bukt med vår arts egna farsoter. Vacciner har utplånat smittkoppor (som endast infekterar människan). Röda hund, påssjuka, kikhosta, mässling, difteri och stelkramp förekommer inte bland immuniserade grupper. Utöver det har antibiotikan (fram till nyligen) låtit oss besegra en av mänsklighetens största banemän – bakteriella infektioner. Människans jakt på herravälde över naturen tycks gå mot fulländning.

Annons

Men plötsligt slår evolutionen till. Trollar spontant fram nya sorters mikrober ur sin mörka låda av ohyggligheter. Naturen skapar variation, miljön selekterar. Virus som vanligtvis smittar djur – och som vi därmed saknar immunitet mot – muterar och förändrar sig. Plötsligt blir människan miljön som selekterar för muterade mikrober som kan växa i henne. Och vi påminns om att vi bara är ännu en art som ränner runt på planeten, vår teknologi till trots.

Annons

Listan över de zoonotiska sjukdomarnas historia är lång och fasansfull. Bakterien yersinia pestis – som vanligtvis infekterade gnagare – plockade upp ett par nya gener, förvandlades till digerdöden och utplånade en tredjedel av Eurasiens befolkning på 1300-talet. Hiv-viruset – ursprungligen ett schimpansvirus – hoppade över till människor som åt apkött, härjade vilt från 80-talet och framåt, och fortsätter skörda ohyggligt många liv i delar av världen idag. Ebola, en annan exotisk fasa, smittar med jämna mellanrum mellan vilda djur och människor i tropikerna och vållar blödningar ur varje kroppsöppning tills döden inträffar. Och så nu senast, självaste kronviruset, på återbesök.

Coronaviruset har fått sitt namn från latinets corona, det vill säga krona, för sitt typiska utseende med kronor som sticker ut från en ring. Nu har det krönt Mittens rike, med död och elände som följd. Anledningen verkar vara oansvarig hållning av ormar. De tidigare viruskusinerna sars och mers – som övergick till människor från sibetkatter respektive kameler – har visat att denna mikrobfamilj besitter en zoonotisk kapacitet och kan orsaka dödliga utbrott. Det nya viruset har nu muterat ytterligare och kan smitta från människa till människa. Kinesiska myndigheter har satt 50 miljoner människor i karantän och panikbygger provisoriska sjukhus runt Wuhan för att hantera epidemin. Vi får se hur långt det räcker för att begränsa spridningen.

Annons

Annons

Det skydd vi saknar i form av tidigare immunitet, vacciner och effektiva antivirala läkemedel kan delvis vägas upp av högteknologisk vård och smittskyddsrutiner. Det finns ingen anledning till panik i vår del av världen. Desto mer anledning till ödmjukhet. Att vi har civilisation, teknologi och medicinska kunskaper har inte separerat oss från naturen. Och naturen kräver att behandlas med respekt. Den som inte gör det kommer förr eller senare att bli varse Emersons visdom. Människor och ormar är såpass mycket släkt att artspecifika virus kan mutera och smitta. Allt annat är endast illusioner om makt och kontroll.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan