Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Britterna går. Och lämnar ett stort tomrum efter sig.

Den brittiske premiärministern Boris Johnson i livligt samspråk med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.Bild: Kirsty Wigglesworth
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
I nästan tre år har det varat, detta långa, långa farväl. Den 29 mars 2017 lämnade Storbritannien in sin utträdesansökan men nu återstår bara ett par dagar innan britterna säger tack och hej till Europeiska unionen.
På tisdagen blev Chris Pincher den siste brittiske ministern som deltog i ett EU-ministerrådsmöte.
"Vi kommer alltid att vara allierade, partner och vänner", försäkrade Pincher.
Förhoppningsvis. Allt annat vore en enorm förlust för båda parter.
Under onsdagen röstar EU-parlamentet om att godkänna utträdesavtalet och på fredag den 31 januari 2020 lämnar britterna formellt den europeiska unionen.
Det innebär inte att allt är klappat och klart, om någon nu trodde det. Detta är inte slutet, snarare början på slutet. Under den övergångsperiod som sträcker sig fram till årsskiftet, ska det förhandlas vidare. Nu om allt sådant som inte regleras i själva utträdesavtalet: framtida handelsförbindelser, säkerhetsfrågor, fiske och mycket mer; inte direkt några betydelselösa detaljfrågor.
Och precis som med i stort sett alla tidsgränser som satts upp under färden mot Brexit, ifrågasätts också om denna deadline kommer att hålla.
Vid ett besök på Nordirland nyligen varnade EU:s chefsförhandlare Michel Barnier för ett hotande "klippstup" om inte parterna lyckas med förhandlingarna i tid.
Det känns välbekant.
Fiskefrågan har redan gett upphov till heta känslor. Den brittiske premiärministern Boris Johnson har förklarat att britterna efter utträdet kommer att hävda full kontroll över sina fiskevatten. En omöjlighet för EU att acceptera. Från Bryssel och EU-huvudstäder görs det klart att om inte EU-staterna får fullt tillträde till brittiska fiskevatten så kommer brittiska fiskare inte att få tillträde till EU:s inre marknad.
Liknande tvister lär dyka upp efter hand. Men inledningsvis till synes oförenliga ståndpunkter kommer att jämkas samman. Ungefär som det varit tidigare under hela denna komplicerade process.
Det mesta talar för att Brexit är ett historiskt misstag av britterna.
När förhandlingarna om de framtida relationerna mellan Storbritannien och EU nu börjar på allvar lär ihåligheten i Lämna-kampanjens slogan Take back control – ta tillbaka kontrollen – att visa sig.
Ingen människa är en ö, diktade den berömde engelske poeten John Donne (1572-1631) och även om Storbritannien är ett örike är det beroende av andra. Den brittiska ekonomin står och faller med handel och samarbete med andra länder. Storbritannien är en stor ekonomi, världens sjätte största sett till bruttonationalprodukt, och en stor handelsnation – men ingen världsmakt.
Det är däremot EU som även utan Storbritannien kommer att vara världens näst största ekonomi efter USA.
Mycket talar för ett politiskt och ekonomiskt närmande mellan Storbritannien och USA, som historiskt sett alltid haft en speciell relation. Men det har sina risker. Boris Johnson hoppas på ett riktigt fördelaktigt handelsavtal med USA. Men den amerikanske presidenten Donald Trump är inte mycket att hålla i handen. I augusti utlovade Trump ett ”stort” handelsavtal med Storbritannien, rentav det största någonsin. I en intervju några månader sedan hette det att Brexitavtalet gjort ett handelsavtal omöjligt; någon förklaring gavs inte.
Och om Brexit skulle smitta av sig är det knappast EU som i första hand hotas av ytterligare splittring. Snarare är det Storbritannien som riskerar att falla isär. För hur – efter allt som varit, sagts och gjorts – motivera ett nej till självständighetstörstande skottar som vill ta tillbaka kontrollen över sitt öde?
På fredag mister Sverige formellt en i många tunga frågor viktig allierad i unionen. Britterna hade behövts som en fortsatt motvikt till de starka federalistiska strömningar som strävar efter att göra EU till en superstat.
Brexit innebär självfallet inget slut på relationen mellan EU och Storbritannien. Öarna ligger där de ligger. Och att lämna unionen är inte att lämna Europa. Men i EU kommer Storbritannien att lämna ett stort tomrum efter sig.
Gå till toppen