Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Britterna gör sig fria. Men oberoende är en illusion.

En dag kvar till utträdet men brexitmotståndarna känpar på.Bild: Kirsty Wigglesworth
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Så kom dagen till sist. Den många britter längtat efter, andra fruktat och de flesta förmodligen möter med viss bävan. Dagen B som i brexit.
Klockan 23 fredag kväll lokal tid – vid midnatt i Sverige – halas EU-flaggorna på officiella byggnader i Storbritannien. Efter 47 år och en månads medlemskap lämnar britterna den europeiska unionen.
Sorgligt. Men ett faktum.
Och sedan?
"Frihet! Vi blir återigen ett fritt land."
beskriver den konservative parlamentsledamoten Mark François vad brexitdagen den 31 januari betyder för honom i en intervju med Ekots Londonkorrespondent Daniel Alling på torsdagen.
Take back control – ta tillbaka kontrollen, löd brexitörernas stridsrop under kampanjen inför folkomröstningen 2016, och i ett triumfatoriskt avskedstal i Europaparlamentet på onsdagen räknade Storbritanniens mest namnkunnige brexitör, Nigel Farage, upp vad utträdet innebär – enligt honom:
Inga mer EU-avgifter, ingen EU-domstol, ingen gemensam fiskepolitik, inget nedlåtande bemötande, ingen mobbning och ingen Guy Verhofstadt (den liberale belgiske EU-parlamentarikern som för Farage förkroppsligar allt som är fel med unionen).
Men åter till Mark François.
"Ytterst är det en fråga om vem som styr landet. Styr du själv eller styrs du av andra? Vi kommer nu att styra oss själva", förklarar han i P1-morgon.
Denna stund är något Mark François arbetat för under hela sitt politiska liv. Det är en dröm som går i uppfyllelse. En dröm om att åter bli herre i eget hus. En dröm som nog är en illusion. Att styra själv innebär inte oberoende. Inte i dagens värld.
Inte ens formellt stämmer det. Storbritannien kvarstår i praktiken i samarbetet, med merparten av en medlems rättigheter och skyldigheter året ut, under den övergångsperiod som inleds den 1 februari.
Och i praktiken? Efter övergångsperioden?
Fram till årsskiftet ska en rad avtal som reglerar de framtida relationerna mellan EU och Storbritannien förhandlas fram och godkännas. Om handel. Och – tyvärr, Farage – om fiskerättigheter. Den relation som de gångna 47 åren reglerats av EU:s olika direktiv, lagar och förordningar ska nu styras genom ömsesidiga överenskommelser.
Båda parter ser fram emot en nära relation även i framtiden. Det kräver kompromisser. Det kräver ömsesidighet. Hänsyn som måste tas. Banden mellan Storbritannien och EU kommer förhoppningsvis att förbli många och starka.
De senaste decennierna från 1990-talet och framåt har världen, inte minst tack vare den tekniska utvecklingen, sett en globalisering som knutit människor och länder allt tätare samman. Frihandel har bidragit till en långtgående ekonomisk samordning och arbetsdelning. Världen har krympt på alla sätt utom rent fysiskt.
Ensam är inte stark. Allra minst i världspolitiken – möjligen med undantag för några få stora stater. USA och Kina. Kanske också Ryssland och Indien.
Styrka och relativ självständighet kommer av en stor befolkning och därmed en stor, inhemsk marknad. EU med 28 medlemsstater är världens största ekonomi, större än USA. Storbritannien är världens sjätte största ekonomi, men USA är nästan åtta gånger större.
I internationell politik styr egenintresset, statsintresset. Den amerikanske presidenten Donald Trump har lockat britterna med löften om ett omfattande och ytterst förmånligt handelsavtal. Också för honom är brexit en dröm som går i uppfyllelse. Trump har pekat ut EU som en fiende på den globala arenan. Han vill se ett splittrat och därmed försvagat Europa. Samma intresse har den ryske presidenten Vladimir Putin.
Men det är genom att agera tillsammans som EU:s medlemsstater får tyngd och inflytande ekonomiskt och politiskt. Samarbete är och förblir vägen framåt.
Miljoner britter står redo att fira vad de ser som sin återvunna frihet. Men inget land är en ö – inte ens ett örike.
Gå till toppen