Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Andreas Ekström: Det är de besatta och humorbefriade som vandaliserar Zlatan-statyn

Andreas Ekström har svårt att säga om det är Malmö eller MFF-fansen eller fotbollen det är fel på.

Zlatanstatyn efter en av flera vandaliseringar. Nu är den borta från sin plats på Stadiontorget i Malmö.Bild: Johan Nilsson/TT
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Malmö FF bevakas massmedialt i en omfattning som inget annat ämne eller särintresse ens är i närheten av.
Det är därför inte chockartat, utan fullständigt förväntat, att en staty som föreställer en duktig idrottare väcker så mycket känslor. Helgens sammanfattande reportage om Zlatanstatyn i Dagens Nyheter om detta, efter cirka tusen artiklar i denna tidning, säger ju allt: Den utbredda besattheten av MFF i allmänhet och Zlatan Ibrahimovic i synnerhet gör att människor fullständigt tappar koncepterna.
Men barnsligheten i reaktionerna?
Malmöbor, ser ni inte hur ni själva ser ut?
Malmö 2020 är en stad i desperat behov av humor. Så självtillräckligt tonläget, så smärtsam bristen på självironi.
Om det är Malmö eller MFF-fansen eller fotbollen det är fel på är svårt att säga. Utifrån ser kombinationen mest ut som en dysfunktionell familj mitt i en arvstvist, där fotbollen i sig nog är den största skurken.
Föreställ er att Lunds och Sveriges bästa handbollsspelare Kim Ekdahl du Rietz hade sponsrat Lugis konkurrent Sävehofs juniorlag med en laguppsättning bollar, eftersom han gillade deras ungdomsverksamhet. Föreställ er sedan rasande människor som kastar surströmming på Kims kolonistuga. Skriver JUDAS på väggarna.
Tanken är så bisarr att den blir rolig. Handbollen skulle aldrig någonsin dra till sig den sortens idioti.
Varje snedspark hos Malmö FF ger helt orimliga konvulsioner i näringsliv, medier och kultur. Staden rycker liksom till, hypernervöst, vid minsta offsideavblåsning. Alldeles för många av Malmös författare kan bara med svårighet få ur sig romaner helt fria från rockajävlar och hövdingar och alla dessa eviga symboler som fotbollen ska bära. Näringslivet öser in pengar i sport medan andra kulturyttringar går på knäna.
Staden moderniseras snabbt i dessa dagar – men en del attityder om viktigt och oviktigt sitter verkligen som berget.
Så vad göra åt det här, för att luften ska bli lättare att andas? För att skapa ett stadsklimat där färre idioter saboterar konst?
Gör upp med stadens besatthet av det lokala fotbollslaget och allt som har med det att göra.
Ni måste ju inte! Ni är fria att inte längre huka under dessa ljusblåa skyar som aldrig får vara högre än 180 centimeter över marken. Ni måste inte sjunga klubbens egen gravallvarliga psalm i skolorna varje morgon, ni måste inte citera Hans Cavalli-Björkman och Hasse Mattisson som resten av världen citerar Bibeln.
Ni kan leva ändå!
Ni kan bli fria!
Gå till toppen