Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Kan det vara så att andra länder har en bättre, effektivare, narkotikapolitik?”

Tyvärr vägrar många politiker att utgå från något annat än en utopisk situation – ett narkotikafritt samhälle, skriver Niels Paarup-Petersen (C), riksdagsledamot.

Den tidigare heroinisten Tiago städar på det behandlingshem i Lissabon där han får hjälp mot sitt missbruk. Portugals modell med avkriminalisering framhävs av svenska forskare och lyfts också fram av FN som Best Practice, alltså som det bästa exemplet på en fungerande missbrukspolitik, skriver artikelförfattaren.Bild: Armando Franca
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Det används ungefär ett ton cannabis per månad i Stockholm enligt en undersökning utförd av det statliga forskningsinstitutet Rise för SVT:s Veckans Brott. Alltså ett ton cannabis och därtill en stor mängd andra droger i en stad med runt 850 000 invånare. Varje månad. Det finns ingen anledning att tro att Skånes 1,3 miljoner invånare använder mindre droger än så.
Sverige är långt ifrån ett narkotikafritt samhälle – trots att det har varit målet och inriktningen för landets narkotika- och missbrukspolitik i över 30 år. Därför är det inte heller någon mening att ställa en vision om ett narkotikafritt samhälle mot förslag som kan förändra dagens dystra läge.
I Sverige är nu narkotika lättillgängligt och används i alla delar av samhället. Användningen av cannabis ökar i alla åldrar, enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, gäng härjar på gator och torg i kampen om narkotikamarknaden och enligt Folkhälsomyndigheten dör över 500 människor av narkotikarelaterade orsaker varje år.
Den rådande situationen borde ge utrymme för en öppen diskussion kring vilka politiska insatser som behövs för att särskilt skydda ungdomar, men också samhället i stort, mot narkotikans negativa effekter.
Tyvärr vägrar många politiker att utgå från något annat än en utopisk situation – ett narkotikafritt samhälle.
Regeringen, i form av statsminister Stefan Löfven (S), hävdar att det mest är rika människor som använder narkotika. Men det är inte sant. Användandet av narkotika är jämnt fördelat i samhället men används mest av de fattigaste grupperna. Allt enligt CAN.
Att såväl justitieminister Morgan Johansson (S) som debattörer som Sven-Olov Carlsson (Aktuella frågor 19/1) medvetet blandar ihop legalisering och avkriminalisering för att stärka sina ståndpunkter bidrar inte till en öppen och seriös debatt.
Legalisering innebär att det är tillåtet att sälja narkotika öppet. Avkriminalisering innebär olika varianter av att man inte straffas för att till exempel använda narkotika eller för att ha mindre mängder narkotika på sig – men den som säljer begår fortfarande ett brott.
Karin Rågsjö, vårdpolitisk talesperson för Vänsterpartiet, anser att det är dags att vända på varje sten för att rädda människoliv och få en narkotikapolitik som gör att de som är beroende av narkotika kan få ett bättre liv (Aktuella frågor 28/1). Jag anser också att Sverige borde få en ny politik på missbruksområdet. Det borde inte vara kontroversiellt att utvärdera den politik landet har haft i över 30 år, men som aldrig utvärderats. Även Narkotikapolisföreningen, en förening som är politiskt, fackligt och religiöst oberoende och har cirka 2 500 medlemmar, säger att den nuvarande politiken inte fungerar.
Sverige har näst högst narkotikadödlighet i EU, enligt EMCDDA, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk.
Kan det vara så att andra länder har en bättre, effektivare, narkotikapolitik?
Portugals modell med avkriminalisering framhävs av svenska forskare och lyfts också fram av FN som Best Practice, alltså som det bästa exemplet på en fungerande missbrukspolitik. Sedan 2001 har det i Portugal inte varit brottsligt att använda droger eller inneha små mängder för eget bruk. Det är däremot fortfarande olagligt att langa och smuggla droger.
Portugal fokuserar på vårdinsatser framför juridiska straff. Norge – som även Karin Rågsjö lyfter fram – har tagit till sig av erfarenheterna och håller på att förändra enligt samma modell efter att norska regeringen utrett frågan. Varför är det så kontroversiellt i Sverige och för nykterhetsrörelsen och Sven-Olov Carlsson?
Idag får människor med narkotikaberoende betala med liv och hälsa för att det saknas ett öppet politiskt klimat där ledande politiker och debattörer inte vill sätta sig in i sakfrågan. Eller, som Sven-Olov Carlsson, medvetet förvanskar begreppen.
Sakfrågorna bör vara i fokus. Hur ska personer med beroendeproblem kunna få en bra vård? Hur kan Sverige få färre överdoser och dödsfall? Hur kan Sverige bäst förebygga droganvändning? För att utreda frågorna behövs en statlig utredning. Det betyder inte att svaren är givna. Men uppenbart är att dagens situation inte är hållbar och därför måste den narkotikapolitik som Sverige bedriver idag utvärderas – också det i en offentlig utredning.
Genom att ha fakta i frågan kan samhället skapa de bästa lösningarna och förhoppningsvis minska narkotikamissbrukets förödande kostnader för både enskilda personer och samhället i stort.
Niels Paarup-Petersen (C), riksdagsledamot för Malmö och ledamot i utbildningsutskottet och näringsutskottet. Han är också ansvarig för digitala frågor.
Gå till toppen