Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Låt åldringarna få komma ut i friska luften precis som förskolebarnen

Varför placera dessa äldre människor så högt upp när de knappt kan röra sig, de flesta kan varken gå i trappa eller åka hiss själva? Det undrar Elin Albertsson Krajewski.Bild: Pontus Lundahl/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Det är nu drygt ett år sedan min far gick bort. 88 år gammal blev han, det är mycket sorgligt! Han blev gammal, men han hade kunnat leva längre.
Han levde ett bra liv fram till sitt sista levnadsår. Då hamnade han på ett äldreboende högt upp på tredje våningen. Nu vill jag inte kritisera äldreboendet i sig, den stora fördelen med äldreboendet var den synnerligen kompetenta, fantastiska personal som verkligen gjorde sitt bästa! Dessa undersköterskor och annan personal var alltid så vänliga och tillmötesgående då jag och mina barn kom och hälsade på.
Min far hade ett fint och alltid välstädat rum. Det fanns även ett stort allrum där min far tyckte om att vistas med de andra boende och med den ständigt rörliga personalen som såg till att alla hade det bra. De serverade goda måltider morgon, middag, kväll och kaffe på eftermiddagarna.
Men det fanns en stor nackdel, och den kommer jag till nu: en detalj som har en avsevärd betydelse! Och det är just detta att äldreboendet låg högt upp på våningen, vilket gör att en blir beroende av hiss och trappor. Istället borde äldreboendet ligga på bottenplan. Varför placera dessa äldre människor så högt upp när de knappt kan röra sig, de flesta kan varken gå i trappa eller åka hiss själva. Detta bidrar till att dessa stackars åldringar ständigt blir beroende av att någon ska ta med dem ut. Har personalen eller anhöriga alltid tid med det? Nej, det verkar inte så. Utevistelserna blir allt för sällan, jag tror i genomsnitt att min pappa kom ut en–två gånger i veckan om ens det. Hur mycket enklare hade det inte då varit om äldreboendet låg på bottenplan så att man bara kan öppna en dörr och så är man ute! Många äldre, som dessutom är dementa, kan ju inte själva uttrycka sin vilja om att de vill komma ut, utan de får finna sig i situationen där de är.
Tänk om det på samma sätt hade byggts förskolor och skolor högt upp i höghus, hur hade det varit? Hade då barnen enkelt kunnat ta sig ut på rasterna som i dag, då i stort sett alla förskolor och skolor byggs på bottenplan? Så snälla, kommunen, dags att vakna! Tänk om! Låt åldringarna liksom barnen få komma ut. Nu vänder jag mig särskilt till Lunds kommun men även andra kommuner som känner sig träffade: se till att bygga äldreboenden på markplan precis som förskolor och skolor!
Om ett äldreboende befinner sig på markplan så är det avsevärt enklare för personalen och anhöriga att bara öppna en dörr och släppa ut dessa åldringar. Mycket utevistelse är nyckeln till god hälsa. Äldre och dementa har också rätt till enkel tillgång att få komma ut precis som alla andra även om de har fysiska besvär och/eller rörelsehinder.
Jag försökte gång på gång argumentera om detta med chefen på stället, men hon menade att om de äldre kan ta sig ut själva så enkelt, så kan de rymma. ”Jaha”, tänkte jag, ”men då får en väl sätta upp staket runt om precis som man gör på förskolan för att inte barnen ska rymma, om man nu är rädd för att åldringar ska rymma. Det är väl inte så svårt?”. Ett annat svar jag kunde få från andra var att ”det handlar om pengar”, ”kommunen har inte råd att bygga äldreboenden på markplan”, ”det är besparingar”. Jag tycker inte att dessa argument är godtagbara nog. Äldre personer har också rätt till värdiga liv där utevistelsen skall vara självklar.
Allt som allt, om äldre skulle få möjligheten att bo på markplan, så tror jag säkerligen att de skulle få leva längre.
Elin Albertsson Krajewski
Gå till toppen