Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Ett drama utspelar sig varje gång vi passerar

En tom plats – men ändå inte, skriver Marianne Lindborg.Bild: Bengt Arvidson
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Jag cyklar över Stadiontorget – heter det så? Till vänster Eleda stadion och till höger Malmö Stadion. Vid Stadionparken finns nu en tom plats. Det är inte länge sedan det var invigning med tal och sjungande skolklasser. Så stod den stora statyn där och blänkte, fångad just i steget med utsträckta armar, på väg, en bild av kraft, lust och kanske också hopp. Folk kom och gick, strosade runt en stund och tittade, fotograferade varandra vid statyn; skickade kanske bilderna till sina barn, kanske till någon annan plats i landet.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen