Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mats Skogkär: När barn begår brott mot barn.

Regionpolischefen Carin Götblad.Bild: Simon Rehnström/SvD/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Från 2016 till 2019 ökade anmälningarna om våldsbrott som begåtts av barn, ofta mot andra barn, med 35 procent.
I Polisregion Mitt, med bland annat Uppsala, var ökningen ännu större, 41 procent. Där har polisen tittat närmare på 390 anmälningar med misstänkta förövare under 15 år.
"Att det ökat, att de är så unga – vi är häpna över att det var så pass mycket allvarligt våld. Sparkar, slag, rån, förnedringar", sade regionpolischefen Carin Götblad i P1-morgon på torsdagen.
Att förklaringen skulle vara att acceptansen för våld minskat och att anmälningsbenägenheten därför ökat, avfärdar Götblad. Hon bedömer tvärtom att det finns stora mörkertal.
"Många föräldrar och barn som blir utsatta vågar inte anmäla eller vill inte medverka i utredningen, för man är rädd för repressalier från gängen", konstaterar Götblad.
Barn under 15 är inte straffmyndiga och därmed inte polisens ansvar, utan socialtjänstens sak. Men för Götblad och hennes kolleger är det frustrerande att se hur dessa unga ofta fortsätter med sin brottslighet och hur deras offer aldrig får någon upprättelse.
För rättssäkerhetens skull – både offrens och de misstänkta förövarnas – hade det varit önskvärt att allvarliga brott begångna av barn, som rån och misshandel, utreddes av polis. Men det har polisen knappast resurser till.
Återstår socialtjänsten, som knappast är mindre överlupen av arbete den. Under 2018 gjordes enligt Socialstyrelsen 331 000 orosanmälningar i Sverige. 180 000 barn berördes, nästan vart tionde barn i landet.
Att tidiga insatser är det som måste till verkar de flesta vara överens om. Ändå är det alldeles för många barn – kanske fler än någonsin av statistiken att döma – som inte får den hjälp och det stöd de behöver i tid.
Det skapar inte bara fler förövare utan också fler offer.
Gå till toppen