Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Varför talas det inte om egenansvar och om kunskaperna i svenska?

Det är alltid den enskilde som främst har ansvaret för att skaffa jobb. Inte det offentliga, inte Arbetsförmedlingen, skriver Eva Svendén.Bild: Anders Wiklund/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Kalla fakta i TV4 lyfte den 3 februari att nyanlända kvinnor har svårare att få jobb jämfört med nyanlända män, att de får insatser som nystartsjobb, arbetsmarknadsutbildningar och praktik i lägre grad än män, samtidigt som de utbildningar och insatser som erbjuds kvinnor ligger längre ifrån arbetsmarknaden än de som erbjuds män. Arbetsförmedlingen sägs satsa mer på personer som står närmare arbetsmarknaden än nyanlända kvinnor som ofta anses stå allt för långt ifrån arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen anges vara den viktigaste faktorn för att dessa kvinnor ska få jobb.
En myndighet ska granskas och kritiseras. Självklart ska det råda jämlikhet mellan individer! Kalla fakta landar i att skillnaden bland annat beror på fördomar hos myndigheten, på stereotyper. Enligt mig en allt för enkel förklaring och en syn där den enskilde inte förväntas ta ansvar för sitt liv, här för att få jobb. Samtidigt nämns inte hur mycket resurser som faktiskt satsas på dessa kunder jämfört med andra kunder hos Arbetsförmedlingen.
Att nyanlända män får jobb i högre grad kanske kan handla om att de har ett större socialt nät. Arbetsförmedlingen erbjuder arbetsmarknadsutbildningar inom bristyrken – kanske ses de som mer traditionellt manliga yrken (och därför inte attraherar många av dessa kvinnor). Bristyrken finns också inom vård, omsorg, skola och utbildning och det finns gott om utbildningar till yrken inom dessa branscher som är gratis men utanför myndighetens regi. Nyanlända – män som kvinnor – har samma möjlighet att söka dessa utbildningar precis som alla andra medborgare, det handlar om egenansvar. Många av nystartsjobben som främst nyanlända män beviljas är ofta inom exempelvis taxi- och restaurangbranschen, där arbetsgivaren inte sällan delar den sökandes modersmål. Kanske är detta jobb som mer attraherar män.
Problemet – och enligt mig ”elefanten i rummet” som politiker inte talar om – är många gånger att nyanlända knappt eller inte alls kan svenska, man som kvinna. Det samma gäller många som har varit i Sverige i många år, ibland i årtionden. Den främsta nyckeln för att ta sig in på arbetsmarknaden är svenska språket. Dessa kunder klarar många gånger inte ett samtal med myndigheten utan tolk. Hur ska de då kunna klara att söka jobb, att få ett jobb?
Istället för att vara inskrivna på AF, ta tid och resurser som kunde användas till andra kunder så borde de tvingas att ta ett egenansvar: lära sig svenska, skaffa sig en utbildning för att bli attraktiva för arbetsgivarna, precis som alla andra medborgare. Under tiden kan de ta del av AF:s digitala tjänster och platsbank och själv söka jobb hos arbetsgivare som inte kräver att man kan svenska.
Visst, de står långt ifrån arbetsmarknaden – men det gör även många andra kundgrupper, som exempelvis personer med funktionsnedsättningar som sällan eller aldrig har en chans att komma in på arbetsmarknaden och som i dag knappt får några insatser eller det stöd som de behöver hos AF.
Det är alltid den enskilde som främst har ansvaret för att skaffa jobb. Inte det offentliga, inte Arbetsförmedlingen.
Eva Svendén Malmö
Gå till toppen