Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Magisk kväll med samiskt tema

Uruppförandet av Andrea Tarrodis orkesterverk bjöd på stort mörker och stor dramatik.

Maxida Märak och Ellen Nisbeth samverkade som solister i Andrea Tarrodis "Ur Ædnan".Bild: Janne Danielsson Nikolaj Lund

Samer

KONSERT · KLASSISKT. Helsingborgs symfoniorkester, Göteborgs symfonikers vokalensemble. Solister: Ellen Nisbeth, viola; Maxida Märak, jojk. Dir: Rolf Gupta. Helsingborgs konserthus 6/2.

Den samiska nationaldagen firades med besked i Helsingborgs konserthus på torsdagen. Förutom att en fotoutställning invigdes och att den samiska nationalsången "Sámi soga lávila" för första gången spelades av HSO, så framfördes musik som hämtat inspiration från viktiga delar av den samiska historien och naturen. Det blev en mäktig manifestation för en minoritet som kämpar för sin existens.
I norske Nils Henrik Asheims "Muohta" speglas ett av de viktigaste elementen för samerna, snön. Titeln på verket är ett samlingsbegrepp för snö i samiskan. Stycket, som är skrivet för en stråkorkester och åttastämmig kör, klangsätter ett drygt dussin olika ord för snö i en svitformad följd. Utan att vara beskrivande som gammaldags programmusik suggererar Asheim lyssnaren med outsinlig fantasi. Rösterna, som tillhörde de 16 virtuosa sångarna i Göteborgs symfonikers vokalensemble, utnyttjas liksom instrumenten till max och skapar en klangvärld så stark att man ändå får en känsla av snö som piskas av vinden. Det är inte konstigt att "Muohta" fick Nordiska rådets musikpris 2018.
Lika suggestivt och än mäktigare var kvällens uruppförande, svenska tonsättaren Andrea Tarrodis "Ur Ædnan", en konsert för viola, jojk och orkester. I motsats till "Muohta" fanns här samisk musik i grunden för verket. Tonsättaren har använt fragment av tre jojkar och i två avsnitt jojkade den samiska artisten Maxida Märak i duett med solisten Ellen Nisbeth.
"Ur Ædnan" har också inspirerats av Linnea Axelssons släktepos med samma namn som berättar om samernas utsatta situation nu och i historien. Och i musiken fanns det mer mörker och dramatik än jag tidigare hört. Inte bara de våldsamma eruptioner som briserar i orkestern, utan framför allt i solostämmans brinnande intensitet. I det långa soloavsnittet är det som om Ellen Nisbeth jojkar med sitt instrument i stället för med sin röst. Så är i alla fall min upplevelse.
Tillsammans med den norske dirigenten Rolf Gupta och HSO gav Nisbeth publiken en oförglömlig upplevelse.
Gå till toppen