Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Algot Erlandsson

Algot Erlandsson, Furulund, har avlidit i en ålder av 90 år. Hans närmast sörjande är sonen Sven i Kävlinge med familj.

Algot fyllde 90 år den 24 januari då jag besökte honom. Två dagar senare avled han.
Han hade en lång skogsmannabana. Han arbetade som skogvaktare på Trollenäs gods några år innan han 1964 började på Skogsvårdsstyrelsen i dåvarande Malmöhus län. Där arbetade han i drygt 30 år fram till pensionen 1994.
Algot var urtypen för en god statstjänsteman, med en stark pliktkänsla. Han var chef för en verksamhet med några tjänstemän, cirka 25 arbetsledare och cirka 200 personer som inom ramen för arbetsmarknadspolitiken bland annat utförde jobb inom naturskyddade områden samt skogsvård enligt överenskommelser med skogsägare i länet.
Ett sådant arbete innebar bland annat att man inte kunde stänga kontorsdörren klockan 17, och sedan koppla av. Det hände ständigt saker, som måste lösas utan för ordinarie arbetstid - i en tid när det inte fanns mobiltelefoner. Någon arbetsledare blev sjuk och vikarie ordnas, en buss gick sönder och ersättningsfordon skulle tas fram. Som chef lade Algot ned oerhört mycket tid på att lösa praktiska frågor under morgnar och kvällar.
Skåne, och i synnerhet västra och södra delen (f d Malmöhus län), avviker ju till stora delar från resten av Sverige när det gäller landskapstyper och trädslag med en stor dominans av ädellövskog fram för allt bokskog. Länet har små avstånd, är tätbefolkat med liten tillgång till mark som är allemansrättsligt tillgänglig. Skogsvårdsstyrelsens organisation var också anpassad till dessa förhållanden.
Därför var inte heller de direktiv som kom från den centrala myndigheteten, alltid direkt tillämpbara i Skåne. I sin strävan att göra ett gott arbete till gagn för länets naturvårdsarbete och skogsbruk, handlade det bl a om att inom ramen för de direktiv som gavs, tillämpa dem ut ifrån skånska förhållanden. Algot var alltid outtröttlig i sin strävan att lösa frågor praktiskt och göra ett gott arbete.
Algot var min kollega och chef under cirka 25 år. Han var som en utmärkt skeppare, med fast hand förde han ”vår skuta” genom stormarna och förbi blindskären. När jag tänker på Algot är det inte i första hand som chef, utan som kollega och arbetskamrat. En person som var oerhört lätt att samarbeta med. Jag ser med glädje tillbaka på den tiden, men tvingas nu sorgset konstatera, att Algot inte finns med oss längre.
Gunnar Jönsson
Gå till toppen