Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Marie Pettersson: Därför måste barnen få skratta åt Corona

Hur hanterar barn och unga det faktum att ett stort och dödligt virus drar fram?

Bild: Britt-Mari Olsson
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Varje dag efter skolan ligger min tweenie utslagen i soffan med näsan i telefonen och leker med sin favoritapp. Med hjälp av den skapar hon egna konstverk – ja, i praktiken innebär det att hon fogar samman befintliga bildelement och rubriksätter dem. Ett verk där hon klippt ut popikonen Billie Eilishs ögon, klistrat in dem på en Frost-Elsa-bild och i snirklig stil skrivit ”Black princess” kan fungera som pedagogiskt exempel. Med konstens hjälp kommenterar och undersöker hon verkligheten och händelser runtomkring henne. De senaste veckorna har något märkligt hänt med figurerna på hennes bilder: de bär alla munskydd. Vad hon än ritar i övrigt är den vita masken där. Och det kanske inte är så konstigt: it’s Corona time!
Hur hanterar barnen det faktum att ett stort och dödligt virus drar fram, om inte i våra liv så åtminstone i våra nyhetsflöden? Även som vuxen är det svårt att orientera sig i vad som är masspsykos, vad som är fakta och vad som är mediers försök att slå mynt av en orolig situation. Men kanske är det ännu svårare för barnen?
Barnen befinner sig i ett konstant flöde – som aldrig förr kan de ta del av både information och desinformation, men frågan är vad de sedan ska göra med den. ”Idag blev dygnsdödstalet för första gången tresiffrigt”, konstaterar trettonåringen sammanbitet vid frukostbordet. Men på Lilla Aktuellt har de sagt att Corona inte är farligare än en vanlig influensa. Bara att tvätta händerna! Att barnen verkar rädda och relativt insatta får mig att fundera över vilken krishanterande barnbok jag ska vända mig till för att ge dem stöd. Vilken strategi av familjeterapeuten Jesper Juul som är tillämpbar här? Ok boomer – barnen har redan en annan sorts bearbetning igång.
På Tiktok har corona-videor blivit en stark trend. Matthew Wilders gamla åttiotalsdänga ”Break my stride” har fått nytt liv med ett nyskrivet Corona-tillägg i texten, men framför allt är det en låt med titeln ”It’s Corona time” som går på repeat i mobilerna. Till det plastiga och lite retrosyntiga beatet framför tiktokarna sina videor – som vanligt en mix av taffliga danssteg, tonårstjejer med duckface-uttryck, skrikroliga killar och galna vuxna som försöker appropriera barnens kultur.
Och precis som på min dotters konstverk bär de flesta munskydd. Plagget som sådant har för övrigt redan lanserats som merchandise av bland andra k-pop-bandet BTS. Under rätt pandemiska förutsättningar kan det kanske bli en riktigt het modeaccessoar? Ja, det var ett skämt.
Att skoja om det som oroar är en väl beprövad strategi. Inramningen på Tiktok – med dess dans, musik, humor, och ironi – gör att det svåra ämnet normaliseras: det man kan skratta åt kan väl ändå inte vara så himla farligt? Samtidigt signalerar munskyddet både oro och allvar. Och boomen av videor på ämnet är förstås också en indikator på att behovet att förhålla sig till Coronaviruset är stort. En stunds gemensamt hängande på Tiktok kanske kan leda in på ett djupare samtal om saken?
Gå till toppen