Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ingrid Runsten: ”En ond cirkel av vittrande förtroende.”

Demokrati är mycket mer än valsedlar.Bild: Niklas Gustavsson
Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Demokratin är hotad på ett globalt plan och det finns orsaker till det som med rätta diskuteras. Men demokratin är också hotad i sina minsta beståndsdelar. Precis här i vardagen. Låt oss titta på tre nordvästskånska ganska välmående grannkommuner – Ängelholm, Höganäs och Helsingborg. Och hur saker enkelt hade kunnat göras annorlunda.
De här tre kommunerna är inte unika. Den medborgarundersökning som SCB gjorde i höstas visar på en trend i svenska kommuner mot ett ökat avstånd mellan medborgare och deras lokala förtroendevalda. Färre känner att de kan få kontakt med en politiker och färre känner att de kan påverka.
Sådant får statsvetare och forskare att fundera. En del vill se fler och nya former för inflytande mellan valen, mer direktdemokrati. Andra varnar för att då är det bara vissa, de mest högljudda, som får inflytande och den representativa demokratin riskerar att försvagas.
Samtidigt är allt färre med i ett parti. Och allt färre är intresserade av att bli politiker. Risken är att de som blir kvar och vill ta på sig ett uppdrag inte är de mest lämpade utan de mest hårdhudade.
För politiker är ju bara människor, med behov av uppskattning och trygghet. När det yttre trycket ökar söker man ofta stöd inåt i en snävare krets som tycker lika. När det är som viktigast att tala och lyssna öppet, blir rummen mer slutna.
I både Helsingborg och Ängelholm har partier och politiker svikit sina väljare på liknande sätt. I Helsingborg sades inget om planerna på att sälja Öresundskraft före valet 2018. Och i Ängelholm sade Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Engelholmspartiet inget om att de var på väg att ompröva sitt motstånd mot att bygga den så omstridda Pytteleden.
I Helsingborg borde politikerna ha lärt sig av sitt misstag. Men risken är att misstag upprepas inför H22, Helsingborgs kommande stadsmässa. Det har hållits förberedande möten med inbjudna experter och nyligen höll kommunalstyrelsens ordförande Peter Danielsson (M) en partnerträff med näringsliv och organisationer. Men det hade gått att vända på det hela och istället börja med att träffa och lyssna brett på helsingborgare. Vad vill de ha ut av stadsmässan som beräknas kosta 250 miljoner?
I en film om mässan på youtube med Helsingborgs stad som avsändare sägs att den är något för ”de modiga” och kanske de ”lite galna.” Passar besvärliga kommuninvånare in där?
Det räcker inte att marknadsföra sin kommun i nya kanaler. I brist på möten blir det politiska debattklimatet hårdare. Det blir som en ond cirkel av vittrande förtroende.
I Helsingborgs Dagblad häromdagen sade Siw Persson, ordförande i SPF Seniorerna Höganäs:
”Vi undrar om det finns vilja istället för det här ställningskriget. Annars finns det bara förlorare överallt.”
Hon syftar på att pensionärsorganisationerna i Höganäs vill träffa kommunstyrelsen och framföra sina synpunkter på försämringar inom hemtjänsten. De vill att det kommunala pensionärsrådet (KPR) ska bli remissinstans. Men det avslogs av kommunstyrelsens ordförande Peter Schölander (M), som hänvisade till formella skäl.
Så får man engagerade personer att känna att de i själva verket uppfattas som besvärliga.
Ska den lokala demokratin överleva – och inte bara i formell mening – måste politiker göra det mest grundläggande. Lyssna, visa öppenhet. Våga möta väljarna.
Gå till toppen