Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
I Turkiet är det inte längre riskfritt att ha böcker av Camus och Spinoza i bokhyllan eftersom en åklagare påstått att de var medlemmar i terroristorganisationer.
Det berättade författaren Asli Erdogan när vi samtalade i Köpenhamn för två år sedan. Exemplet är självklart lustigt men det var lätt att hålla sig för skratt när Erdogan fortsatte att räkna upp Turkiets bisarra attacker mot yttrandefrihet efter den misslyckades statskuppen 2016.
Hon hade själv suttit fängslad i fyra och en halv månad 2016, på grund av att hon i tidningskrönikor kritiserat Turkiets attacker mot civila. Hon släpptes fri i väntan på åtal men hotades med ett nioårigt fängelsestraff.
Idag kunde Asli Erdogan äntligen slappna av en aning. Domstolen i Istanbul friade henne från de absurda anklagelserna om terrorkopplingar och försök till att ”splittra statens enighet”.
Det kan dock knappast beskrivas som en stor seger. I 3,5 år har en av landets mest hyllade författare levt i rädsla på grund av att hon förespråkade fred och tolerans. Den friande domen skyddar henne inte heller mot framtida åtal. Även om Asli Erdogan skulle orka återgå till att skriva tidningskrönikor så finns det inte längre några fria medier i Turkiet. Den paranoida regeringen har stängt ner otaliga mediehus och väckt åtal mot mängder av journalister. De som finns kvar har förbjudits att rapportera kritiskt om till exempel Turkiets attacker i norra Syrien.
De som har följt Asli Erdogans fall gläds självklart för henne idag. Men det återstår fler rättegångar där kritiska röster anklagas för att sprida ”terroristpropaganda". På onsdag väntas till exempel domen för elva människorättsaktivister, varav flera har arbetat för Amnesty.
Det finns inga tecken på att president Recep Tayyip Erdoğan kommer inse värdet av yttrandefrihet. Redan 2016 förlorade en turkisk man vårdnaden om sina barn för att han hade jämfört presidenten med karaktären Gollum från ”Sagan om ringen”.
Dagens friande dom för Asli Erdogan ska inte heller tolkas som att attackerna mot författare är på väg att minska. I somras skrev Elif Shafak i The Guardian att 29 förlag har stängts och 135 000 böcker förbjudits från allmänna bibliotek. Hon berättade också att poliser klev in på förlaget förra året och begärde ut hennes böcker.
Elif Shafak var en av flera författare som, med hennes egna ord, utsattes för en ”digital lynchning” för att de hade tagit upp våld mot kvinnor och barnmisshandel – två ämnen som den religiösa regeringen uppenbarligen ville tysta ner.
Med tanke på allt detta är det inte märkligt att Asli Erdogan idag lever i exil i Tyskland. Jag kommer att tänka på hennes svar, när jag 2017 frågade om hon kände något hopp: ”Turkiet är som ett stort träd, det är helt ruttet inombords. Vid första storm kommer det att krascha. Men var stormen kommer ifrån eller hur, det vet jag inte.”
