Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Idag är de flesta brasilianare frustrerade och desperata.”

Brasilien behöver en bred politisk koalition för att kunna utnyttja både högerns och vänsterns allra bästa idéer. Det skriver Luciano Huck, brasiliansk tv-värd, filantrop och entreprenör.

Demonstration i Rio de Janeiro mot den politik president Jair Bolsonaro för. Uppfattningarna är minst sagt delade om Bolsonaro kan ena landet och göra det bättre, skriver Luciano Huck.Bild: Leo Correa
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
När Douglas sade ”Jagber för att min familj en dag ska få uppleva färre begravningar och fler examensfester" drabbade det mig som ett pistolskott. Hans far dog i en skur av kulor innan Douglas föddes. Hans mor sköts ihjäl samma dag han fyllde 11 år. Som många andra barn i Brasilien måste Douglas sluta skolan för att försörja sina syskon.
När jag hade hängt en tid med Douglas i Sao Gonçalo, en av de fattigaste och våldsammaste städerna i staten Rio de Janeiro, insåg jag att han var ett offer för en sorts postkodlotteri. Douglas bor i en av de mest ojämlika städerna i ett av världens mest ojämlika länder. Statistiskt sett kommer det att dröja ytterligare nio generationer innan någon från Douglas område träder in i medelklassen.
Det finns många som Douglas. Som programvärd på en av Brasiliens största tv-kanaler har jag i två årtionden samlat in och sänt berättelser från människor som bor i landets största favelor och de mest isolerade samhällena i Amazonas. Som social entreprenör letar jag efter metoder att frigöra den potential som finns hos de tiotals miljoner människor i Brasilien som lever i fattigdom.
Så länge jag kan minnas har man sagt att Brasilien är ett land som alltid väntar på framtiden. Det största hindret för framsteg är ojämlikheten som bottnar i Brasiliens arv: kolonialism, slaveri och utestängande, och som lever vidare på grund av den brasilianska elitens cyniska förakt för de fattiga. Olika presidenter har sedan demokratins återinförande 1985 begränsat inflationen, utökat välfärden och till och med minskat fattigdomen. Men ojämlikheten är oförändrat omfattande.
En rapport från Oxfam Brasil visar att gapet mellan rika och fattiga nu åter vidgas. Det kan på sikt resultera i att mycket av det som blivit bättre utplånas. En stor anledning är ett otidsenligt skattesystem med förmåner som oproportionerligt gynnar välbärgade människor, som jag själv. I jämförelse med andra OECD-länder har Brasilien låga inkomst- och fastighetsskatter men en mängd indirekta skatter drabbar särskilt de fattiga.
Ska Brasilien ha någon chans att bromsa ojämlikheten måste fler barn kunna avsluta den grundläggande utbildningen och skolan bli bättre. Rika människor får högkvalitativ utbildning men fattiga, som Douglas, tvingas oftast sluta skolan i förtid på grund av våldet och brist på pengar. Över elva miljoner brasilianare äldre än 15 år kan varken läsa eller skriva.
Så länge landets sociala skyddsnät inte omfattar alla invånare, kan kampen mot ojämlikheten inte vinnas. Runt 43 miljoner brasilianare lever idag i fattigdom, fler än 13 miljoner av dem i extrem fattigdom, den högsta siffran på sju år. Artificiell intelligens, AI, och teknik som använder big data kan höja kvaliteten på samhällets tjänster och öka tillgången till en lägre kostnad än någonsin tidigare.
Förbättrad utbildning och social jämlikhet kräver ett nytt ledarskap i Brasilien. Idag är de flesta brasilianare frustrerade och desperata. År 2013, långt innan massprotesterna tog fart i Chile och Ecuador, hölls en av de största massdemonstrationerna i Brasiliens historia. Vidden av polariseringen och missnöjet i väljarkåren blottades när presidentvalet 2018 förde Jair Bolsonaro och hans regim på yttersta högerkanten till makten. Utmattade av korruptionen och den ekonomiska stagnationen hade brasilianarna röstat för förändring. Uppfattningarna är minst sagt delade om Bolsonaro kan ena landet och göra det bättre.
Många i min generation anser att politik är något fult som man inte bör befatta sig med. I backspegeln inser jag att jag bidrog till att valet gick som det gick eftersom jag höll mig utanför när jag borde ha engagerat mig.
Min generation bör inte längre acceptera sakernas tillstånd. Det är dags att Brasilien förnyar sig. Landet behöver en bred politisk koalition för att få bukt med ojämlikheten och för att kunna utnyttja både högerns och vänsterns allra bästa idéer. Ideologisk renlärighet löser inte landets problem. Vi behöver politiker och tjänstemän som är såväl tekniskt som etiskt kvalificerade för sina uppgifter, men vi kan inte förvänta oss att de lyckas utan hjälp.
Alla utmaningar ledde till att jag 2017 engagerade mig i Agora, en folkrörelse som arbetar för att få fram en ny generation unga ledare som är villiga att lägga åtminstone två år av sitt yrkesliv i allmänhetens tjänst. Kort tid senare var jag med om att grunda RenovaBR, en politiskt obunden utbildning för tänkbara politiska ledare. Inför den första kursstarten fick vi 4 600 ansökningar från människor som aldrig haft politiska uppdrag. De lockades av vår slogan ”Bli den kandidat du själv skulle vilja rösta på”. Av de 120 som kom in, valdes 17 till ämbeten i 2018 års val. I en ny intagningsomgång inför lokalvalen fick vi fler än 31 000 ansökningar.
Kandidater som stöds av grupper som Agora och RenovaBR har positiva och inspirerande idéer om ett öppnare och mer pluralistiskt Brasilien. De fokuserar på det verkligt viktiga: att få bort klyftorna mellan rika och fattiga. Tack vare dem tror jag fortfarande på Brasilien. Om vi angriper ojämlikheten med de redskap som står till buds, får Douglas och miljoner andra barn leva och uppleva fler examensfester än begravningar.
Luciano Huck, brasiliansk tv-värd, filantrop och entreprenör.
Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Gå till toppen