Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Göran Nilsson

Göran Nilsson, Lund, har avlidit i en ålder av 72 år.

Lunds glädjeskapande lille springpojke Göran Nilsson fick den 21 januari lämna jordelivet och flytta till sitt himmelska hem. För de invånare i Lund som träffade Göran (och det ibland ganska ofta) utgjorde han en mycket positiv företeelse.
Starten för honom i jordelivet var emellertid allt annat än positiv. Hans ensamstående biologiska mor kunde inte ta hand om honom och lämnade ifrån sig vårdnaden. De första åren i livet tillbringades därför på barnhem.
Göran kom ganska tidigt till Lund och fick på 60-talet arbete på Tempos restaurang. Diskarbetet var emellertid mycket påfrestande och de därav uppkommande ryggproblemen gjorde att han tidigt fick förtidspension.
Han tillhörde Lunds pingstförsamling och var mycket aktiv både i denna och i Kristna Föreningen Filippi. Göran hade särskilt god kontakt med ungdomar och studenter, och han uttryckte ofta en stor omsorg om människor i samhällets utkant. Han verkade även vara bekant med bland annat stadens präster och biskopar.
Trots ett intellektuellt handikapp gjorde kombinationen med den andliga utrustningen att han i församlingen kunde yttra sig på ett mycket välunderbyggt och tänkvärt sätt.
Göran blev för några år sedan allt svagare men ville ändå gärna gå ut i Lund om dagarna med sin rollator och träffa människor. Vi i hans närhet upplevde dock att han levde på ”övertid”.
Jularna tillbringade han alltid i vårt hem och flera månader i förväg såg han fram mot julafton. Sista julen var han mycket trött och tystlåten och vi insåg att han förmodligen skulle flytta till en bättre tillvaro mycket snart. I slutet av januari fick han lunginflammation och togs in på infektionskliniken där han efter några få dagar fick lämna jordelivet. Vi lyser frid över hans ljusa minne.
Nils och Birgitta Svendenius
Gå till toppen