Det finns ingen brist på vetenskapliga utredningar om förekomsten av sexuella trakasserier vid svenska universitet och högskolor. Statistiska centralbyrån utredde fenomenet vid Umeå universitet år 2000. En liknande studie gjordes vid Karolinska institutet 2009, en annan vid Göteborgs universitet och vid Chalmers 2011. Standardmetoden är anonyma medarbetarenkäter.

Det sammantagna resultatet av studierna tyder på att ungefär 1–2 procent av alla kvinnor och knappt 1 procent av alla män säger att de utsatts det senaste året. I så gott som alla fall rör det sig om ”oönskad uppvaktning”, något många inte ens skulle se som trakasseri därför att det saknas uppsåt att trakassera (orsaka psykiskt lidande). Egentliga övergrepp förekommer endast undantagsvis. I Umeå-studien kryssade ingen för alternativet ”tvingad till någon sexuell handling”.

Trots de tidigare undersökningarna gör Lunds universitet en ny utredning på uppdrag av rektor Torbjörn von Schantz. Det treåriga projekt där utredningen ingår, Tellus, kostar universitetet 6 miljoner kronor, pengar som kunde gått till forskning och utbildning.

Den som läser Torbjörn von Schantzs och projektledaren Anette Agardhs debattartikel på Aktuella frågor (12/2) kan förledas tro att det framkommer något nytt. De båda artikelförfattarna skriver: ”En betydande andel anställda och studenter vid Lunds universitet har varit med om sexuella trakasserier”. Men Anette Agardh, gör också följande uttalande på Lunds universitets hemsida: ”Våra resultat bekräftar att bilden på Lunds universitet är mycket lik den som framkommit i andra miljöer och i samhället i stort.” Utifrån tidigare rapporter måste man då dra slutsatsen att verkliga övergrepp troligen knappt förekom i studien, liksom de nästan inte förekommer i andra akademiska miljöer. Tellus ger alltså ingen ny kunskap utan kostar bara pengar.

För att motivera studien har Agardh och von Schantz valt att titta på hela den period de anställda jobbat på universitetet. Det gör förstås att antalet ”trakasserier” blir större än om man valt att utgå från det senaste året. Effekten blir att fenomenet verkar mycket allvarligare än vad det är.

Samtidigt underlåter Tellus att definiera vad ”sexuella trakasserier” innebär, det vill säga att det sannolikt rör sig om olika varianter av oönskad uppvaktning, något tidigare studier visar.

Tyvärr finns det ingen möjlighet till oberoende granskning av de uppgifter som Torbjörn von Schantz och Anette Agardh lägger fram i sitt inlägg. Ännu föreligger inte någon längre rapport. Att von Schantz och Agardh ändå väljer att publicera sitt debattinlägg nu måste istället ses i ljuset av det pågående valet av ny rektor för Lunds universitet – som ett försök att genom alarmism bana väg för en påtänkt kandidat med jämställdhetsprofil.

Varför utreder då Lunds universitet något som måste betraktas som redan fastställt? Ett svar är att det enligt den radikalfeministiska ideologi som fått fotfäste i universitetets ledningsgrupp finns en ”könsmaktsordning”, som leder till ett stort antal sexuella övergrepp.

Hade det varit fråga om en vetenskaplig uppfattning snarare än en ideologi hade det stått klar att teorin är motbevisad. Istället utreds saken i det oändliga. Denna gång har universitetet tonat ner den objektiva metoden med anonyma enkäter, fokus ligger på subjektiva ”berättelser”. Men inte ens det hjälper.

Samtidigt som ledningen ägnar sig åt sådana tvivelaktiga aktiviteter som Tellus ökar universitetets så kallade overhead-kostnader, vilket innebär att en forskare kan få betala upp till 70 procent av sina forskningsanslag till administrationen.

Det är givetvis enklare att ägna sig åt kostsam symbolpolitik än att ta sig an verkliga problem. Men kanske har Torbjörn von Schantz och övriga i universitetets ledning denna gång missbedömt stämningen bland anställda och studenter. Det låga deltagandet i studien, 34 procent av de anställda och 32 procent av studenterna, tyder på att de börjar tröttna på ledningens ideologiska utsvävningar.

Det är hög tid att Lunds universitet avvecklar all dyr ideologiproduktion, tar sig an de skyhöga overhead-kostnaderna och andra verkliga problem, och satsar på kärnverksamheten.

Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi och kandiderar till rektor för Lunds universitet.