Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Max Wiman: En resa som borde upplevas av dem som tror att det bara är en match

Redan när vi checkade in på det lilla hotellet i den lilla lantliga staden Isenbüttel, 20 minuter från Wolfsburg, fick vi höra att det skulle komma en hel busslast med fotbollssupportrar från Sverige på torsdagen.
När vi satte oss för att äta på onsdagskvällen, var det redan sex malmöiter på plats.
Ett litet hotell i en liten stad en bit från Wolfsburg. Numera ett tillfälligt MFF-supporterläger.Bild: Max Wiman
Nu hänger MFF-flaggan och vajar nedanför ett fönster och två malmöiter hänger i ett annat.
En taxi har redan dragit in till Wolfsburg med sex MFF-supportrar i medelåldern och det bor ett tiotal här – och då har alltså bussen inte kommit.
Jag scrollar genom Twitter och tycker det är väldigt värmande och ståpälsframkallande med bildflödet från folk i bilar, bussar, på perronger och en del redan i olika Wolfsburgmiljöer. Jag gillar tonläget, glädjen, förväntan.
En av dem som sitter på en av MFF Supports åtta bussar ner hit heter Emma Svensson – pratade med henne på Malmö ip vid cupmatchen – och är målvakt i det nya A-laget för kvinnor och på något sätt knyter hennes närvaro ju ihop Malmö FF och den här resan till en hel förening också, förresten.
Plötsligt hör man en ramsa från ett hotellfönster. Molwin och Victor Svensson laddar för match, ett löfte från far till son när lottningen stod klar.Bild: Max Wiman
När jag tog en fika på caféet runt hörnet från hotellet, så smög en MFF-supporter ut och satte en "klibba" på trafikmärkesstolpen på andra sidan gatan. Kvinnan bakom disken förstod genast vad det var, log, och berättade att hennes son skulle åka till Malmö och se matchen.
Han skulle åka ett par dagar innan, för att ta till sig lite kultur runt Malmö och klubben och hon hoppades att han skulle få en vänskaplig resa.
Jag lovade sittande vid kaffekopp att supporterkulturen i Malmö är vänlig och inkluderande och så berättade jag lite om laget och att den stora stjärnan Markus Rosenberg slutat.
På vägen tillbaka spanade jag förstås in "klibban" och förstås var det Rosenberg som satt på den.
Numera finns Markus Rosenberg på en trafikmärkesstolpe i Isenbüttel också.Bild: Max Wiman
Förlåt detta ytterligare inspel i ramen runt Europaspelet för Malmö FF, men det är ju en så central del av det hela. Matchen är lättare att frossa i och dissekera i efterhand, liksom.
Fredrik Lindstrand och jag diskuterade över frukosten hur det här bortaföljet på närmare 4 300 personer står sig i Europa, om vi då räknar bort finaler, semifinaler och andra riktigt stora matcher. Kan det vara det största i Europaspelet 2019/2020 rent av?
Oavsett vilket.
Jag förstår att många människor inte förstår och inte vill vara en del av detta. Har andra intressen och passioner och tur är ju det, för världen vore väldigt tråkig om vi alla tyckte om samma sak.
Men de som inte förstår att det här handlar om mycket mer än en fotbollsmatch, att det handlar om kärlek och passion till inte bara ett lag utan en älskad stad och en gemenskap av ett mycket speciellt slag, utan i stället i en nedlåtande ton försöker marginalisera företeelsen, skulle faktiskt behöva uppleva den för att berika sitt eget känsloliv.
Att få följa och beskriva det och de malmöitiska lagens framfart i Europa (MFF och Rosengård) är en ynnest, oavsett hur matcherna slutar.
Det är ju ändå vägen som är mödan värd...
Gå till toppen