Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Den nya skatten på plastpåsar är en dimridå. Klimatomställningen och EU-samarbetet får inte användas för att fylla på statskassan.”

Om regeringen vill arbeta för klimat och miljö bör den se över hur Sverige och EU kan skapa bättre förutsättningar för en omställning till en hållbar ekonomi där återvunnen plast och andra material används mer effektivt, skriver Arba Kokalari (M), EU-parlamentariker.

Flera studier visar att för att pappkassar och tygpåsar ska vara bättre än plastpåsar ur miljösynpunkt måste de användas betydligt fler gånger än vad som är fallet idag, skriver Arba Kokalari.Bild: Bengt Arvidson
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Den nya skatt på plastpåsar som införs den 1 mars, tre kronor för bärkassar och 30 öre för frukt- och grönsakspåsar, slår mot människors privatekonomi och saknar positiva effekter för klimatet och miljön.
De partier som står bakom januariöverenskommelsen, Socialdemokraterna, Liberalerna, Centern och Miljöpartiet, skyller den nya skatten på EU, något som är fel i sak och undergräver förtroendet för den svenska miljöpolitiken och EU-samarbetet.
Om förbrukningen av plast ska bli hållbar behövs en effektiv och resultatbaserad miljöpolitik med satsningar på grön handel och cirkulär ekonomi, där produkter återanvänds och återvinns.
Den nya skatten på bärkassar av plast är ett exempel där den politik som januaripartierna driver går i motsatt riktning mot vad en rad miljö- och klimatexperter kommit fram till. Trots att remissinstanser och experter har underkänt plastpåseskatten som ineffektiv för att minska såväl klimatutsläpp som nedskräpning, införs skatten på söndag.
EU antog 2015 ett direktiv för att minska användningen av plastpåsar. Det förpliktade medlemsländerna att ta till åtgärder som minskade användningen av bärkassar av plast till 90 kassar per person och år till 2019 och till 40 kassar per person till 2025. Det är detta direktiv januaripartierna hänvisar till när de inför skatt på plastbärkassar. Men användningen av plastbärkassar minskar i Sverige, även utan skatt.
Under 2018 använde människor i Sverige 102 plastkassar per person, enligt Naturvårdsverket. Trenden är att antalet minskar för varje år, och allt tyder på att EU:s delmål på 90 kassar 2019 uppnåddes.
EU-direktivet rättfärdigar alltså på intet sätt att Sverige nu inför en skatt på plastpåsar.
De bärkassar av plast som används i Sverige är i regel gjorda av återvunnen eller förnybar plast. Ofta återanvänds de som soppåsar eller bärkassar och hamnar sedan i materialåtervinning eller energiutvinning, snarare än i naturen. Alternativen 
– pappkassar och tygpåsar – medför mycket större klimatutsläpp vid tillverkning.
Flera studier, bland andra från brittiska naturvårdsverket, visar att för att pappkassar och tygpåsar ska vara bättre än plastpåsar ur miljösynpunkt måste de användas betydligt fler gånger än vad som är fallet idag.
Att plastpåseskatten även slår mot återvunna och förnybara plastpåsar ger en dålig signal till innovativa företag som tillverkar gröna och hållbara produkter.
Skatten på plastpåsar är en dimridå. Klimatomställningen och EU-samarbetet får inte användas som en ursäkt när regeringen vill fylla på statskassan med högre skatter som slår mot människors privatekonomi.
Istället bör Sverige leda omställningen till en cirkulär ekonomi och skapa bättre förutsättningar för att plast och andra material inom de sektorer i samhället som belastar miljön mest, ska återanvändas.
Klimat- och miljöpolitiken ska vara mätbar, effektiv och rättvis, såväl i EU som i Sverige.
Genom att göra det enklare att handla med gröna varor, återvunnet material och klimatsmart teknologi går det att skapa förutsättningar som driver på företagens omställning till hållbara affärsmodeller.
I EU-parlamentet driver jag därför att:
• EU ska införa gemensamma definitioner och mått för vad som gör en produkt hållbar. Unionens medlemsstater behöver ställa om till en ekonomi där produkter återvinns och återanvänds. Idag saknas gemensamma objektiva mått på varors hållbarhet, trots att det redan finns förslag på hur till exempel en produkts slitstyrka ska mätas, och hur stor andel av materialet som är återanvänt. Sådana mått kan göra det enklare för konsumenter att göra medvetna val. De gemensamma måtten bör etableras med hjälp av forskare och experter.
• EU-länderna ska ha gemensamma regler för handel med återvunnet material. Det bör vara enkelt för företag med hållbara affärsmodeller att få tag på material som de kan återvinna eller återanvända. Dagens EU-lagstiftning som reglerar transporter av avfall mellan länder gör det svårt och dyrt att transportera återvunnet material över gränser. Genom EU-gemensamma regler för handel med avfall kan takten i omställningen till en hållbar ekonomi öka.
• EU ska slopa tullar på grön handel. Genom att ta bort handelshinder för varor och tjänster med lågt klimatavtryck kan hållbara produkter bli billigare och utsläppen minskas. De handelsavtal med länder utanför EU som unionen förhandlar bör gagna klimatomställningen, både innanför och utanför EU.
Om regeringen vill arbeta för klimat och miljö bör den skrota symbolpolitiska åtgärder som plastpåseskatten, och istället se över hur Sverige och EU kan skapa bättre förutsättningar för en omställning till en hållbar ekonomi där återvunnen plast och andra material används mer effektivt.
Klimatet behöver effektiva insatser, inte plakatpolitik och verkningslösa påhitt.
Arba Kokalari, (M) är EU-parlamentariker.
Gå till toppen