Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mattias Oscarsson: Varför vågar inte biografer i Malmö och Lund visa Polanskis film?

”En officer och spion” är en utmärkt och viktig film om antisemitism i Frankrike. Men skandalerna kring den efterlyste regissören väger visst tyngre än det antirasistiska budskapet, skriver Mattias Oscarsson.

Roman Polanskis film ”En officer och spion” skildrar Dreyfusaffären som delade Frankrike kring förra sekelskiftet.Bild: Studio S Entertainment
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Dreyfusaffären var rättsskandalernas rättsskandal – en infekterad härva som polariserade Frankrike åren 1894–1906. På ena sidan: de som menade att den spiondömde judiske officeren Alfred Dreyfus gott kunde ruttna i fängelset på Djävulsön. På den andra: de som såg en antisemitisk komplott, där bevis hade förfalskats för att skydda militärens rykte. Dreyfusaffären blev så en strid mellan den rasistiska katolska högern och liberala frisinnade krafter. I det senare lägret fanns författaren Émile Zola som med sitt berömda öppna brev ”J'accuse ...!” (”Jag anklagar…!) gick till rasande attack på myndigheterna och lyckades vända opinionen.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen