Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Efter Weinstein följer ju fler.

Harvey Weinstein döms för sexbrott. Fler maktmän står på tur nu när metoo röjt väg för rättslig prövning. Jag mötte en.

Harvey Weinstein, mannen mitt i metoo.Bild: John Minchillo
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Det jag kan återkalla i minnet är bilden av en medelålders man med ljust hår, ostyrigt på det där konstlade sättet som bara kan köpas för pengar. Och cowboyboots. Eller hade han boots? Var hans hår bara okammat?
Sanningen är att minnet inte är särskilt klart. Bara att det var 80-tal, jag var näringslivsreporter på Hufvudstadsbladet i Helsingfors och skulle intervjua en utvandrad finländare som det gått bra för på andra sidan Atlanten. Han var framgångsrik affärsman, multimiljonär, och insisterade på att vi skulle äta lunch. Visst, varför inte. Fast sedan ville han fortsätta intervjun på sitt hotellrum. Och bjöd mig i nästa andetag till sin egendom på Bahamas.
Oortodoxt, minst sagt. Jag viftade bara bort det, tog inte inbjudan på allvar ens när hans stab hörde av sig och skickade bilder från karibiska paradisöar. Sanningen är att jag inte reagerade särskilt starkt alls, utan skrev artikeln om mannen bakom klädföretaget Nygård International och glömde alltihop. Härdad, som ung kvinna och näringslivsreporter på 80-talet, då det på något bisarrt sätt var självklart att en del män betedde sig så här.
Jag skänkte inte intervjun en tanke hösten 2017 när metoo startade. Men kan nu se mönstret.
Finska medier förfäras. Kanadensiska Toronto Sun pekar på paralleller till den dömde amerikanske pedofilen Jeffrey Epstein, med en egen "paradisö" i Karibien. Brittisk press visar åter bilder på prins Andrew i dåligt sällskap – han fick ju sparken sedan han hängt med Epstein och sedan trasslat in sig i bortförklaringar.
Nu handlar det om affärsmannen Peter Nygård, Piter Najgaard. I veckan gjorde polisen razzior i den finsk-kanadensiske modemogulens huvudkontor på Manhattan. Tio kvinnor har stämt honom för sexövergrepp och trafficking. Minderåriga flickor ska ha lockats med löften om modellkarriär och sedan drogats och våldtagits. På Bahamas.
Så klassiskt, så sorgligt. Så genomvidrigt.
Konstnären Katariina Souri berättar i finska Helsingin Sanomat (21/2) att hon bjöds till hans residens Nygård Cay under förevändning att det var folk och fest där. Vilket visade sig stämma lika lite som att värden betraktade henne som bara en vän. Hon blev inte våldtagen, men han pressade på brutalt för sex och hon visste inte vart hon kunde ta vägen. Hufvudstadsbladet rapporterar (22/2) att också violinisten Linda Lampenius haft plågsamma upplevelser av Nygård, som hon träffade i samband med Oscarsgalan 1997. Efteråt berättade hon om honom i en skvallertidning och stämdes för ärekränkning.
Jag drar förstås en suck av lättnad över hur min intervju med Nygård avlöpte. En artikel, varken mer eller mindre.
Hur kvinnorna agerar i de här situationerna diskuteras ofta. Kläder, beteende, avsikter. Det är först med metoo som polletten tycks trilla ner: offer är just offer. Vad som måste diskuteras mycket mer är förövarna. Maktmän som utgår från att alla går att köpa. Livet som bordell.
"Jag är oskyldig, jag är oskyldig. Hur kunde det här hända i Amerika?"
Harvey Weinstein, mannen mitt i metoo, protesterade när domen lästes upp i måndags i New York. Juryn slag fast att den 67-årige filmproducenten är skyldig till övergrepp och våldtäkt. Straffet meddelas den 11 mars och kan bli mellan 5 och 29 år i fängelse. Nu väntar ytterligare en rättegång, i Los Angeles.
Ett nytt landskap för alla offer, en ny dag, jublade åklagaren, och liknade Weinstein vid ett rovdjur som använt sin makt för att hota, våldta, förgripa sig på, förnedra och tysta sina offer. Weinstein själv, som kom till rätten böjd över sin rullator, fick föras till sjukhus med akuta hjärtproblem.
Metoo är ingen trollformel för sanningen. Metoo är ingen ursäkt för att runda självklara principer som att skuld måste bevisas. Metoo är inte heller en anklagelse mot män generellt – alla män är inte förövare, lika lite som alla kvinnor är offer. Men metoo har riktat strålkastaren in i skumma vrår. Som amerikansk filmindustri. Som delar av svenskt arbetsliv. Som Svenska Akademien; den som vill förstå turerna där ska läsa Matilda Gustavssons med rätta lovprisade bok Klubben om kretsarna kring "kulturprofilen" Jean-Claude Arnault.
Nu är tiden för räfst och rättarting. Maktmän har ertappats med byxorna nere, bildligt talat.
Allt började i oktober 2017 då The New York Times publicerade en artikel om Weinsteins påstådda sexuella trakasserier, med detaljerade beskrivningar som att han tvingade kvinnor massera honom eller titta på honom naken eller att han lovade hjälp med karriären i utbyte mot sex. Kvinnor vittnade om honom. Och sedan också om andra män, andra övergrepp: #MeToo.
Weinstein tillbakavisade anklagelserna. Sedan dess har fler offer trätt fram och berättat mer, bland dem stjärnor som Gwyneth Paltrow och Angelina Jolie. Raden av anklagelser är förfärande lång. Skådespelaren Rosanna Arquette var en av de första att offentligt träda fram. Till nyhetsbyrån AP berättar hon om sin reaktion på beskedet från rätten:
"Jag bara grät. Jag hade inte förväntat mig det här."
Det är viktigt att våga berätta, men rättsprocesserna är minst lika viktiga. Metoo får inte förvrängas till en häxprocess, men inte heller bli ett hårt slag i luften. Skuld ska slås fast, offren få upprättelse och sedan förändring: kvinnor ska inte behöva utgå från att vissa män bara beter sig så här, att det bara är så.
Gå till toppen