”Mössen i Mehringdamm” heter den saga som jag och min femåring bygger på varje dag. Det hela började med att vi återkommande, på väg till och från förskolan, såg två möss springa omkring nere i rälsen på tunnelbanestationen Mehringdamm i Berlin. Tvillingmössen Mimmi och Momo har i vår saga – trots att min dotter är noga med att påpeka att möss egentligen inte kan göra saker som människor gör – fått antropomorfa egenskaper: de har en mamma och en pappa, letar mat hela dagarna; på lördagar följer de med sina föräldrar till kyrkan i kloakerna, klättrar upp i kyrktornet och hoppar ner och har kul med sina kompisar.