De särskilda boendena i Lomma kommun ska äntligen återgå till kommunal drift efter nästan 15 år i privat ägo. Försämringarna av verksamheten för de boende under denna tid är så omfattande att det är svårt att beskriva. Och trots att man kan tro att verksamheten nu är på absolut botten, så när styrande majoriteten beslutat att man ska arbeta för att ta tillbaka boendena i kommunal regi så kommer rapporterna om att entreprenören ska kostnadsminimera.

Anhöriga rapporterar om vanvård på de särskilda boendena i kommunen. De rapporterar om att det som står i genomförandeplanerna aldrig når vårdbiträdet, det vill säga själva utföraren. De berättar för mig att de boendes lägenheter inte städas, så när de kommer på besök ligger det dammråttor längs väggarna. Människor som bott, arbetat och betalat skatt i kommunen får inte hjälp med sin basala hygien.

Fackförbunden berättar hur boendena är underbemannade och att det frekvent förekommer ensamarbete. Städtjänster ska inte tillsättas, vaktmästartjänster planeras bort. Det berättas också hur entreprenören uttryckt rena hot mot fack och anhöriga om larmen om missförhållandena inte slutar.

Det finns två sätt för ett privat äldreomsorgsföretag att få verksamheten mer lönsam än samma verksamhet i kommunal drift. Antingen skär man ner på personalens villkor, eller skär man ner på villkoren för dem man vårdar. Och oavsett vilken part entreprenören väljer att missgynna så ger det direkt negativ påverkan på den andre. Längre än så här har inte privata äldreomsorgsföretag kommit i Sverige.

Om vi i Socialdemokraterna fått bestämma, så hade Lommas äldreomsorg aldrig genomgått den resa genom girighet och vanvård som den gjort. Vi hade inte lagt ut hemtjänst eller särskilda boende på entreprenad, och vi hade absolut inte valt att förlänga Frösundas avtal mot att de byggde ett litet växthus.

När avtal, som det i Lomma, avslutas så är det fullt logiskt för entreprenören att kostnadsminimera. Det antas inte finnas någon anledning att göra satsning på verksamhet som man ska avsluta om ett år. Man hanterar alltså verksamheten som en butik hanterar en utförsäljning, där fynd och billighet går före det faktiska människovärdet.

Det som behövs för att säkerställa de boendes livskvalitet är följande:

• Närvarande chefer med ett långsiktigt perspektiv på hur verksamheten sköts idag och hur den ska utvecklas i framtiden.

• Långsiktighet i personalpolitik, med scheman så de anställda kan lägga upp sitt arbete och kan föreställa sig hur nästa dag ska se ut.

• En högre bemanning än dagens två anställda på en morgon. Det är en omöjlig uppgift att göra ett gott humanistiskt arbete för de sjuka äldre på en förmiddag med så låg bemanning.

Vi kan inte se att Frösunda har någon avsikt att tillfredsställa de tre hårda kraven som vi ställer. Larmrapporterna från anhöriga är för många och för oroande. Så för att säkerställa att de individer som vistas på boendena inte far mer illa än de gjort hittills, jobbar Socialdemokraterna i Lomma kommun för att socialförvaltningen ska få tilldelat de resurser som behövs för att återta boendena så fort som möjligt.

Per Bengtsson (S) Oppositionsråd Lomma kommun

Pia Johnsson (S) 2:e vice ordförande socialnämnden