Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Nya flyktingar vid gränsen. Samma oenighet inom EU.

Grekisk polis spärrar vägen för flyktingar på Lesbos.Bild: Alexandros Michailidis
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Gång på gång har den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan hotat att låta flyktingar från krigets Syrien ta sig vidare in i EU. Och i fredags beslutade den turkiska regeringen att lätta på restriktionerna.
Följden syns nu vid den turkiska gränsen mot Grekland, där omkring 15 000 flyktingar har samlats. Över 10 000 personer har försökt ta sig landvägen in i EU. De har mötts av vakter med tårgas och våldsamheter har utbrutit mellan flyktingar och poliser. En syrier ska ha dött i sammandrabbningarna och ett flyktingbarn mist livet sedan ett fartyg kapsejsat utanför Lesbos.
Grekiska regeringen anklagar, på givna grunder, Turkiet för att aktivt driva flyktingar över gränsen. De har länge varit en bricka i Erdogans politiska spel och utvecklingen i Syrienkonflikten tycks ha fått honom att höja insatserna. Det råder nu inga tvivel kring att Ankara i någon mån frångår det avtal som slöts med EU 2016 om att i utbyte mot miljardbistånd hindra flyktingarna från att ta sig till unionen. 3,6 miljoner flyktingar befinner sig i Turkiet och ytterligare en miljon kan vara på väg som en följd av de senaste månadernas krigsoffensiv i Syrien.
Erdogan hävdar att EU inte har uppfyllt sin del av avtalet, men sannolikt är förklaringen till hans agerande en annan. Han pressas på flera plan av utvecklingen i syriska Idlib, där ett trettiotal turkiska soldater dödades i ett luftangrepp i förra veckan.
Turkiet hävdar sin rätt till militär närvaro i Idlib och stöder lokala rebellgrupper. Men dessa bekämpas allt hårdare av de syriska regimstyrkorna som stöds av Ryssland.
Senare i veckan ska Erdogan diskutera läget vid ett möte med den ryske presidenten Vladimir Putin. Och av allt att döma försöker Turkiet tvinga fram stöd för sin linje från EU. Möjligen vill Erdogan också uppvisa makt och handlingskraft i ett läge då hans väljarstöd trendmässigt sviktar.
Agerandet förvånar i vilket fall inte – hur svekfullt och cyniskt det än framstår som. Den turkiske presidenten är sedan länge känd som en nyckfull ledare med despotiska drag. Att EU likväl slöt ett flyktingavtal med hans regering var en följd av brist på gångbara alternativ.
Under flyktingkrisen 2015 sökte cirka 1,3 miljoner personer asyl inom EU. Därtill drunknade många under sin flykt mot Europa. Allt medan medlemsländerna bråkade om fördelningen av det migrationspolitiska ansvaret. Med stängda gränser och brutna principer utvecklades läget till en av unionssamarbetets sorgligaste stunder.
Flyktinguppgörelsen med Turkiet var en nödtvungen lösning som kostade mer för EU än de avtalade euromiljarderna. Erdogan fick även en möjlighet att utöva påtryckningar. Unionen saknar fortfarande hållbar migrationspolitik med jämnare ansvarsfördelning mellan medlemsländerna. Problemet har bara blivit mindre synligt under åren då merparten av flyktingarna har stoppats i Turkiet.
Såtillvida saknar EU inte ansvar för de scener som nu utspelar sig vid den grekiska gränsen. Oenigheten i flyktingfrågan är en skamfläck i Europapolitiken. Men EU bör likväl inte vika en tum för Erdogans påtryckningar. Politiskt och ekonomiskt saknas inte medel som unionen vid behov borde kunna sätta emot.
Läget vid gränsen ska diskuteras vid ett extrainsatt möte med unionens inrikesministrar, och EU:s gräns- och kustbevakningsbyrå Frontex har beslutat om höjd beredskap. Men i ett lite längre perspektiv måste frågan vidgas till att handla om mer än gränsbevakning. För de grundläggande bristerna finns inte i flyktingavtalet med Turkiet, utan i EU:s migrationspolitik.
Gå till toppen