Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Barnets bästa inte alltid förälderns bästa.

Hedra Lilla hjärtat. Med en bättre lag.Bild: Hasse Holmberg / TT
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Barnets bästa. Vuxenvärlden, samhället, ska alltid beakta barnets bästa. Det står i barnkonventionen, som den 1 januari i år blev svensk lag.
Barnets bästa har blivit ett så slitet uttryck att det nästan låter som en besvärjelse, ett slagord om det svenska samhällets allomfattande godhet. Eller som något mycket värre, ett hån.
Berättelsen om Lilla hjärtat är förfärlig. Fasansfull. Det var socialtjänsten som gav Lilla hjärtat hennes smeknamn när hon omhändertogs på BB efter att ha fötts med abstinens i en familj ”svårt präglad av missbruk och psykisk ohälsa”, som Dagens Nyheter nyligen rapporterade.
Många läsare har gripits av Lilla hjärtats öde. Hon fick några år i trygghet och kärlek i ett familjehem med mamma, pappa och systrar, detta efter att förvaltningsrätten låtit omhänderta henne enligt LVU, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Men när flickan var nästan två ville de biologiska föräldrarna ha tillbaka sitt barn, och en enig kammarrätt ansåg att omhändertagandet skulle upphöra trots att den biologiska pappan inte träffat sin dotter sedan födseln och vägrat drogtester. Hon återfördes till de biologiska föräldrarna.
I slutet av januari hittades Lilla hjärtat död. Hon hade legat död i lägenheten i flera dagar. Enligt DN:s uppgifter fanns spår av opiater i flickans kropp. Mamman misstänktes för vållande till annans död. Pappan hade då redan avlidit.
”Hur kan barnets bästa vara att ryckas upp från all sin trygghet och sin familj? Domstolen såg inte till hennes bästa över huvud taget. Jag förstår inte att det kan vara så här i Sverige, i mina ögon är det barnmisshandel”, säger familjehemsmamman i DN.
Samma tidning intervjuar Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt och föreståndare för Barnrättscentrum vid Stockholms universitet, som forskat om socialtjänstens ansvar och LVU-ärenden: ”Det råder ingen tvekan om att vår lagstiftning bygger på en stark strävan efter att barn och föräldrar ska återförenas.”
Fallet har, naturligt nog, mötts av stor sorg, stor ilska. Hos många som aldrig träffat Lilla hjärtat. Också bland Sveriges ledande politiker, vilket givetvis borde kunna leda till en snar förändring i regelverket.
Frågor om vårdnad, omhändertagande och barns trygghet tillhör de svåraste som tjänstemän och förtroendevalda har att ta sig an. Men ett fall som Lilla hjärtats vittnar om att barnets bästa alltför ofta riskerar att luta över till att handla om de biologiska föräldrarnas önskemål. Det borde i högre grad handla om barnens behov av anknytning, trygghet och stabilitet.
Socialminister Lena Hallengren (S) vill se en ”lex Lilla hjärtat”, för att stärka barns rättigheter i LVU-lagen. Nyamko Sabuni (L) vill ”utmana föräldrarätten”. Både Ulf Kristersson (M) och Anders W Jonsson (C) efterlyser regler som gör det enklare att tillåta att barn som far illa adopteras inom Sverige. Här borde, och måste, partierna kunna enas.
Lilla hjärtat fick aldrig fylla fyra. Hon hedras bäst om barnets bästa får gälla i framtiden. På riktigt.
Gå till toppen