Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Regeringar måste ingripa för att garantera att nyttan av allmänna och personliga data maximeras.”

Debatten behandlar alltför ofta data som något generellt bra och nyttigt. Samtidigt döljer besattheten av intrång i privatlivet att det finns goda sätt att använda data i allmänhetens och samhällets tjänst. Det skriver Diane Coyle, professor i offentlig politik vid universitetet i Cambridge.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Margrethe Vestager, kommissionär med ansvar för digitalisering, inför kommissionens presentation av EU:s nya datastrategi.Bild: Francisco Seco
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Alla verkar eniga om att data har en avgörande betydelse för framtidens ekonomi. De kan gälla medicinska upptäckter, energi, självkörande fordon eller helt andra områden. Däremot vet ingen hur dessa nya former av ekonomiskt värde kommer att skapas, vilka som tjänar på dem och hur lagstiftningen ska anpassas.
I den allmänna entusiasmen över kraften i big data, stora datamängder, växer också oron över möjligheterna till missbruk, till exempel med ansiktsigenkänning och annat som innebär ett definitivt intrång i människors privata sfär.
Mängden data som produceras växer i en svindlande hastighet och har fyrdubblats de senaste fem åren. Inte minst därför är det viktigt att skapa garantier för att denna explosion av data kommer samhället till nytta. Ännu så länge vet vi för lite om vem som har tillgång till vilka data och vilket möjligt värde vissa data har i förhållande till andra.
I ekonomin är data något annat än varor och tjänster, som bilar, hårklippning och olja.
Två särdrag hos data gör det särskilt svårt att bestämma ett ekonomiskt värde och tydliggör samtidigt skillnaden mellan det framtida värdet för samhället och för den privata marknaden.
Det ena särdraget är att data kan användas av många människor samtidigt. När en datamängd är insamlad, sammanställd och ordnad i ett användbart format kan den överföras till fler användare för en låg kostnad eller gratis. Men grundarbetet kan, i likhet med andra samhällsnyttor som parker och vägar, kräva rejäla investeringar för att alls bli av. Det är anledningen till många restriktioner kring existerande data; de som har byggt upp databaserna vill få täckning för sina kostnader.
Det andra är att datas värde är beroende av vad andra gör med dem. Intrång i privatlivet är en välkänd negativ effekt av insamling och försäljning av personliga data. Mindre känd är möjliga positiva effekter. Privata företag får redan nu värdefulla kommersiella upplysningar när de samkör olika data om sina kunder. Men det är inget mot vad man kunde få om relevanta data oftare än idag var tillgängliga för både offentliga och privata organisationer.
Givetvis påverkar det specifika innehållet i varje datauppsättning dess värde. Gäller det en generell eller en specifik grupp? Är det geografiskt begränsat eller tidsbundet? Är det
tillgängligt och möjligt att hantera på olika plattformar? Allt detta har betydelse för värdet. Och även om det redan finns en marknad, är data en allt annat än standardiserad produkt vars värde kan bestämmas av handeln med den.
Samma data kan ha mycket olika värde för olika användare och det komplicerar saken ytterligare. Det ekonomiska värdet av all data – både kommersiellt och i en bredare betydelse – beror på sammanhanget. Men debatten behandlar alltför ofta data som något generellt bra och nyttigt. Samtidigt döljer besattheten av intrång i privatlivet att det finns goda sätt att använda data i allmänhetens och samhällets tjänst.
För att hyfsa debatten måste man acceptera att marknaden inte är lämpad att ensam hantera denna nya resurs. Marknadskrafterna producerar för lite av vissa typer data och för mycket av andra. Regeringar måste alltså ingripa för att garantera att nyttan av allmänna och personliga data maximeras.
Det innebär att upprätthålla en rättvis konkurrens på privata, dataintensiva marknader (som EU-kommissionen gör i sin nyligen framlagda datastrategi) och att se till att både privata företag och den offentliga sektorn får tillgång till och kan samköra databaser. Ingen aktör ska ha ensamrätt på data om den offentliga sektorn. Regeringar bör snarare fundera på om det finns data som bör göras mer tillgängliga för att komma samhället till nytta.
Politikerna har några tuffa beslut framför sig. Ett rör stimulans till investeringar i högkvalitativa data, samtidigt som man säkrar att de blir brett tillgängliga. En väg kan vara tidsbegränsade och icke exklusiva rättigheter, en datavärldens motsvarighet till patentpooler där två eller flera företag går samman, ofta globalt, och förmånligt byter eller licensierar patent mellan sig.
Hur samhället utvinner det bästa ur data är fortfarande en öppen fråga, men rapporten Valuing data från universitetet i Cambridge visar att problemen och motsättningarna blivit synligare. Det är hög tid att ta itu med utmaningarna och utveckla datastrategier, handlingsplaner och regelverk. Om det inte sker stannar dataålderns vinster hos ett litet antal mycket stora företag, och en hel del av allt som kan göra samhället bättre blir aldrig verklighet.
Diane Coyle professor i offentlig politik vid universitetet i Cambridge. Rapporten Valuing data finns i sin helhet på: bennettinstitute.cam.ac.uk.
Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Gå till toppen