Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Andreas Ekström: Coronakritiken mot DN visar att chefredaktörer bör vara neutrala

Peter Wolodarski, chefredaktör för DN.Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Världen skriker efter mediekunskap.
Konspirationsteorier om massmedier är varje politisk ytterkantsrörelses bröd och smör. Nu gäller det alltså att hålla på principerna.
I veckan har Dagens Nyheters chefredaktör och ansvarige utgivare Peter Wolodarski fått hård kritik för spetsig opinionsjournalistik om Sveriges virusberedskap. Men kritiken handlar inte om åsikterna i sig – utan om att många är obekväma med hans dubbla roller. Han är ju både ledarskribent och utgivare, och har därmed sista ordet om alla publiceringar, det blir väl inte bra! Då blir det ju möjligt att ifrågasätta DN:s opartiskhet som nyhetsförmedlare!
Ja. Just det.
Detta är förstås inte en fråga om just Peter Wolodarski. Han var ledarskribent, och duktig på det. Sedan blev han ansvarig utgivare, och är duktig på det. Det finns inga skäl att anta att han i vardagen har blandat ihop sina roller.
Ändå är det principiellt fel att han gör båda. Det blir tydligt just nu.
En tidning står traditionellt på två ben: nyhetsjournalistik och opinionsjournalistik. Detta bör särskiljas i alla lägen. Det är också därför jag personligen inte tycker om att chefen för en tidnings ledarredaktion ibland också har titeln chefredaktör. Det skapar otydlighet. Den titeln bör vara förbehållen den ansvariga utgivaren, som hur man än ser på saken är högsta chef. Denna debatt har förts i decennier.
Samtidigt är tidningshistorien full av starka profiler, vars politiska hemvist ingen har behövt tvivla på. Det räcker att nämna Torgny Segerstedt och Bo Strömstedt. Men de ledare som har gjort störst nytta för moderniseringen och avpolitiseringen av svensk dagspress är inte sådana profiler, utan snarare personer med en bakgrund i klassiskt tidningsmakeri. Thorbjörn Larsson (Aftonbladet), Joachim Berner (GP, DN) och Elisabet Bäck (Bohusläningen, GT, VLT, Katrineholms-Kuriren) är tre namn ur högen.
Den sortens massmedialt ledarskap, med den sortens ansvariga utgivare, är mer stryktåligt som modell. Även detta blir tydligt i ljuset av den lite yrvakna coronakritiken mot DN.
Man kan tycka att detta är nördiga detaljer, eller något som i praktiken inte spelar någon roll.
Kanske det. Jag tror bara att 2020-talet är en särskilt bra tid att slå vakt om bra massmediala principer.
Gå till toppen