Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Hellre smittad än isolerad. Äldre vill fortsätta leva livet.

På ålderns höst förändras tidsperspektivet.Bild: Marijan Murat
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Enligt statsepidemiolog Anders Tegnell är ålder den enskilt största riskfaktorn för att bli allvarligt sjuk i coronainfluensa.
Även om experterna kan vara oeniga i många frågor som rör viruset så tycks samstämmigheten vara närmast total på just denna punkt: äldre måste vara extra försiktiga och alla andra måste vara extra rädda om de äldre.
Folkhälsomyndighetens förhållningsregler är stränga:
"Personer över 70 år uppmanas nu att begränsa sina nära kontakter med andra så långt som möjligt de kommande veckorna. Det innebär bland annat att [...] undvika folksamlingar som kan uppstå i exempelvis kollektivtrafik, affärer eller offentliga lokaler."
Alla bekymrar sig om de äldre.
Alla äldre är inte lika bekymrade.
"Jag kan tycka att denna plötsliga omsorg för de äldsta i samhället känns sådär. Det handlar väl mer om att vi inte ska ta vårdplatser för andra, man vill bara inte säga det rakt ut", säger Amelia Adamo, 73-årig legendarisk tidningsmakare, till Expressen.
I en krönika på Dagens Nyheters ledarsida resonerar Barbro Hedvall, 76:
"Man tackar för omtanken men gör ändå som ens eget förnuft och känsla bjuder."
I Svenska Dagbladet skriver en annan nestor inom svensk journalistik, Karin Thunberg, med viss bitterhet om hur hon och hennes jämnåriga ser sitt värde devalveras.
"Att åldras tog 70 år, att definieras som infektionskänslig uråldring tog cirka sju sekunder."
Tre röster som kanske talar för en generation.
Enligt en opinionsmätning av Kantar Sifo för Svenska Dagbladet är det de äldre, 60–79 år, som är minst oroliga för att bli sjuka. Endast 23 procent svarade att det är mycket eller ganska sannolikt att de blir smittade av corona. Det kan jämföras med 46 procent i samtliga övriga åldersgrupper, från 18 till 59.
När Kantar Sifo gjorde motsvarande undersökning i Norge blev resultatet snarlikt: det är de äldsta som rycker på axlarna.
Barbro Hedvall har möjligen förklaringen.
För den som är 33 är några månaders karantän en kort parentes i ett liv där kanske två tredjedelar återstår.
"Men om du är så där 87 blir dessa månader en god del av ditt liv. Ja, för att vara drastisk – de kan bli dina sista månader", skriver Hedvall.
Sverige är ett land där individuell frihet och självförverkligande är viktiga värden. I ett liberalt perspektiv har alla människor rätt till liv, till frihet och att söka lycka. Men friheten är inte total, den kräver balans. Gränsen för den enes frihet går där den inkräktar på andras frihet. Coronapandemin är ett åskådligt exempel.
På sitt sätt har Amelia Adamo rätt: det handlar om vårdplatser. Om den begränsade tillgången på avancerad vård. Faran med covid-19 är inte dess dödlighet – den är inte extremt hög – utan den överhängande risken att sjukvården kollapsar totalt om för många insjuknar samtidigt.
En sådan kollaps skulle inte drabba enbart coronasmittade utan alla i behov av vård, unga som gamla.
Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och Solna räknar med att antalet svårt sjuka patienter kommer att öka kraftigt de närmaste dagarna. Det ögonblick då läkare tvingas välja vilka personer som ska få tillgång till det begränsade antalet intensivvårdsplatser, till respiratorer och annan avancerad medicinsk utrustning som krävs för att rädda deras liv, behöver inte vara långt borta.
I den stunden är principer om alla människors lika värde inte till mycken hjälp.
Är de äldre, som fatalistiskt fortsätter att leva sitt liv som tidigare, också beredda att stå sitt kast, är de redo att avstå från avancerad vård om de skulle bli sjuka?
Det är en hypotetisk fråga – och lär så förbli, tack och lov – men inte desto mindre moraliskt intressant.
Det brukar sägas att en känsla av odödlighet hör ungdomen till och att detta leder till riskfyllt beteende.
För de äldre – i alla fall för en del äldre – är det möjligen insikten om den egna dödligheten som gör att faror förträngs.
Kanhända egoistiskt – men också väldigt mänskligt.
Gå till toppen