Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Ointresset för konstnärens ateljé ett tecken på nonchalans inför skapandet

I Esarp levde och verkade konstnären Theodor Jönsson.Bild: Astrid Adelgren
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
I Esarp finns en unik kulturmiljö som speglar kulturlivet i Malmö/Lund-regionen från förra sekelskiftet och framåt. Byns museum gestaltar ett i det närmaste intakt konstnärshem. Här bodde och arbetade Theodor Jönsson (1888-1966) under första hälften av 1900-talet; autenticiteten ger besökaren goda möjligheter att studera en konstnärsmiljö som den fungerade under många decennier och som påverkades av förändringar som konst- och kulturlivet i Malmö/Lund-regionen genomgick.
Men konstnärmuseet har i många år varit hotat av nedläggning. Nu verkar hotet resultera i en bister verklighet. Styrande politiker i Staffanstorp (M, SD) har dragit in kommunala bidrag med hänvisning till allmänhetens låga intresse. Företrädare för Theodor Jönsson-stiftelsen som ansvarar för huset menar att man möjligen kan driva verksamheten året ut. Vad som sedan ska hända beror på plånböckerna hos hugade kulturvärnare, vare sig dessa finns i Staffanstorps kommun och/eller i grannkommunerna, till exempel Lund samt - varför inte? - på Kulturen i samma kommun.
I det bohag som Jönsson testamenterade till Staffanstorps kommun finns en kulturskatt som speglar mycket mer än konstnärens intresseinriktning. Kvarlåtenskapen får sägas vara unik för södra Sverige. Jönsson lär ha ärvt stora delar av bibliotekets bokbestånd av konstnärskollegan och vännen Fredrik Krebs (1845–1925), en av Lundaregionens viktigare kulturaktörer med inflytande såväl i det av Arts & Craftidéer inspirerade Lukasgillet (än idag verksamt) som i konstnärliga och teosofiska kretsar. I många kyrkor runt om Esarp kan man se tecken på Krebs konstnärliga skicklighet. Många av dennes elever i konstundervisningen under fyrtio års tid inne i Lund skulle bli namnkunniga konstnärer. Som exempel kan nämnas Anders Trulsson, Axel Ebbe, Hanna Ryggen samt då denne Theodor Jönsson; de två sistnämnda var förlovade en tid.
Det nya 1900-talets betydelse för Lundatraktens konstliv innebar inte att konstnärerna efterapade det tidigmodernistiska skapandet på den europeiska konstscenen. Men mycket av beståndet i Esarpshemmet visar att man inte uppfattade sig som självtillräckliga, skapande i en bubbla av isolationistiskt präglad provinsanda. Modern konst introducerades, man möttes över gränserna för det egna hantverket – konstnärer, konsthantverkare, snickare, målare, författare och akademiker började umgås och samarbeta i sann Arts & Craftsanda. Esarpsbiblioteket vittnar om en stark förtrogenhet med konsthistoriens stora landvinningar. Hyllornas böcker och tidskrifter vittnar också om utvecklingen av ett rikare, mer öppet och självständigt kulturliv.
Till biblioteket hör också en mängd brev, vilka tillsammans med böcker och övrig kvarlåtenskap vittnar om vad konstnärer diskuterade och läste kring förra sekelskiftet. Nog torde väl detta rika material kunna tjäna som viktig drivkraft för Theodor Jönsson-stiftelsen att möjliggöra stipendier och stipendievistelser i Esarpshemmet? Konst- och kulturvetare, forskarstuderanden och författare som i ateljéns, bibliotekets och bostadens unikt tidstrogna miljö vill fördjupa och nyansera bilden av hur konst- och kulturlivet kunde te sig i förra sekelskiftets Lunda/Malmöregion borde få möjligheter därtill.
Vad säger politiker i Staffanstorps kommun om detta?
Och vad sägs på Kulturen i Lund? Kan inte företrädare för detta betydelsefulla kulturhistoriska museum vara intresserade av att värna den på Esarpsmuseet så fint gestaltade kulturmiljön från förra sekelskiftet? Kulturens Östarp finns ju redan.
Varför inte Kulturens Esarp?
Tvingas Esarpsmuseet lägga ner, vittnar det inte bara om ett kulturförakt.
Jag kommer då att tro att det bland beslutsfattare också finns en stark nonchalans inför värdet med skapande, kultur och konst i vid bemärkelse.
Michael Economou Författare och skribent, Dalby
Gå till toppen