Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Spelarföreningen räds ekonomisk kris

Förhoppningen är allsvenskt spel i juni med publik på matcherna. Spelarföreningens generalsekreterare Magnus Erlingmark fruktar ändå en bister ekonomisk tid för de allsvenska föreningarna.
– Jag hoppas att det inte är så många klubbar som lever på så små resurser att de inte ska överleva fram till juni, säger han.

Magnus Erlingmark, Spelarföreningens generalsekreterare. ArkivbildBild: Björn Larsson Rosvall/TT
Att vara fotbollsspelare som yrke är i vanliga fall något inte helt vanligt. Och i en så ovanlig tid som vi lever i under början av 2020, där det nya coronavirusets spridning sätter hela samhällen på paus, blir förstås även de allsvenska spelarnas vardag extra ovanlig.
I veckan tog Svenska fotbollförbundet beslutet att premiärerna av de högsta serierna på både herr- och damsidan skjuts fram, från början av april till månadsskiftet maj/juni (damerna) och första helgen i juni (herrarna). Tidigast. För i nuläget vet ingen hur smittspridningen i Sverige utvecklas och när det kommer gå att spela allsvensk fotboll med publik på läktarna.
Därmed går en hel yrkeskår fotbollsspelare i ovisshet. Enligt Magnus Erlingmark – generalsekreterare i de svenska fotbollsspelarnas intresseorganisation Spelarföreningen – handlar mycket för spelarnas del om att göra det bästa som går av situationen.
– De flesta försöker träna på som vanligt, mer eller mindre. Eftersom det kommer bli spel tidigast i juni går många in i försäsongsförberedelser igen. Vissa har valt att ta lite ledigt eller kommer nog att göra det, säger han.
I spåren av coronaviruset drabbas världen av ekonomisk kris. I Sverige har redan tusentals varslats om uppsägning, och åter tusentals permitterats.
I fredags rapporterade Aftonbladet att Arbetsgivaralliansen och fackförbundet Unionen hade enats om ett kollektivavtal som möjliggör permittering för idrottsklubbar, både vad gäller spelare och kanslipersonal. Men på lördagen kunde TT avslöja att såväl Unionen som Spelarföreningen menar att avtalet i fråga endast berör kanslipersonal. För att spelare ska kunna bli permitterade krävs ett enskilt kollektivavtal, är sistnämnda parters tolkning av det hela.
Det innebär emellertid inte att allsvenska spelare är helt befriade från oron att riskera att stå utan jobb vid ett värsta scenario.
– Som fotbollsspelare med visstidsavtal kan man inte varslas på grund av ekonomiska skäl eller arbetsbrist. På så vis är man skyddat på ett annat sätt. Likadant är klubben skyddad – en spelare kan ju inte bara säga upp sitt avtal, säger Erlingmark.
– Sedan är det ju så, att finns det inte ekonomi, en likviditet, till att betala löner så får man titta på andra lösningar. Då handlar det om att hitta en hållbar lösning för alla parter.
TT: Hur påverkas ditt och Spelarföreningens arbete av den här situationen?
– Det har varit en hel del diskussioner om vad som händer. Man förstår ju att det kommer drabba klubbar på olika sätt av att inte spela fotboll. Förhoppningen är att komma igång i juni. Kan man göra det och det kommer lika mycket publik, eller åt det hållet, så kan resultaten för året bli okej.
– Men det är klart att det blir en likviditetsproblematik för en del klubbar de första månaderna. Jag hoppas att det inte är så många klubbar som lever på så små resurser att de inte ska överleva fram till juni. För det är ju också en viktig bit, att kunna rädda arbetstillfällen. Det är ju aldrig bra om klubbar går i konkurs.
TT: Tror du den risken finns?
– Jag har ingen insyn i ekonomin i klubbarna. Men det har ju varit diskussioner om exempelvis Östersunds ekonomi tidigare. Och en sådan här situation hjälper ju inte, om man säger så.
– Det är tajt, det är svårt att få ihop ekonomin för föreningarna emellanåt. En del är starka och klarar det utan problem. Men en del kommer få det jobbigt.
Gå till toppen