Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Vi barn känner oss inte trygga längre – nu kan vi inte ens lita på föräldrarna

Elena Lopez Skute skriver om framtidstro och rädsla. På bilden avverkning i den brasilianska delen av Amazonas.Bild: ALBERTO CESAR
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Jag skriver det här av en anledning. Av den anledningen att det ska bli läst. Men jag ställer krav. Krav på vem som läser det. Den här texten blev skriven för att bli läst av vuxna, även om ett barn mycket gärna får läsa den. Men det jag ställer krav på är vilken vuxen som läser texten. Jag vill inte att den ska bli läst av en nonchalant sådan, utan av en vuxen som är öppen för andras tankar. En vuxen som är villig att anstränga sig för att förstå andras tankar. Så om du är en sådan människa, lyssna noga på vad jag har att säga. I annat fall är jag mycket besviken på dig.
Någonting en förälder, eller en annan vuxen som bryr sig om barn, alltid vill ha från sina barn är tillit. Alla föräldrar vill att deras barn ska lita på dem, att de ska lita på att de vuxna tar hand om det som går fel.
Jag skäms inte när jag säger det här, men det som händer just nu är raka motsatsen. Planeten vi alla människor bor på förstörs. Vårt hem går under. Och jag talar inte bara för mig själv när jag säger att det gör barn mycket oroliga. Mer oroliga än andra. Medan ni med gott samvete tar för er av det sista av planeten gråter vi oss till sömns. Faktum är att vi barn inte känner oss trygga i vår värld längre, det finns ingen man längre kan lita på. Inte ens våra föräldrar. De tar inte längre hand om det som går fel. Nu känner vi att världen ligger i våra händer. Och den är tung, mycket tung. Vi känner att vi måste ta ansvar för våra vuxna medmänniskor och deras handlingar.
Vill ni att det ska vara så? Det hoppas jag inte. Men vi är inte alltid ledsna. En mycket bra egenskap vi barn har är vår fantasi. Den kan få oss att glömma. Den kan få oss att känna hopp och se en strimma ljus i tunneln. Så vi hoppas på att en dag kunna rädda världen. Många barn vill inte längre vara barn, utan längtar istället efter att bli äldre och äntligen kunna ta makt. Bli stor och stark för att kunna göra världen mindre tung. Men ärligt talat ser jag inte mycket ljus i tunneln längre. Jag ser situationen som körd. Därför gråter jag medan jag skriver just nu. Att gråta är en annan bra egenskap vi människor har, allihop. Men ni vuxna hinner inte gråta. Så snälla, gör inte det. Lyssna istället noga på vad vi barn har att säga. Läs igenom texten en gång till om du behöver det och ta till dig av det jag skrivit.
Jag har en gång blivit tillsagd för att tala för andra barn, jag var visserligen mycket liten då men det ansåg ändå de vuxna att jag gjorde. Mitt svar var då mycket simpelt: Jag talar inte för dem, jag samlar deras åsikter och meddelar dem. Sa jag. Det är precis vad jag gjort nu. Så lyssna på åsikterna jag samlat på mig och tänk inte på att en enda person skrivit ner dem, utan på att majoriteten tycker så.
Elena Lopez Skute
Läs också Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen