Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Lina Wolff är ny medarbetare i Sydsvenskan

Den Augustprisade författaren inleder med en essä om sin själsfrände Victoria Benedictsson.

Lina Wolffs senaste roman är ”Köttets tid”. I vår är hon dessutom aktuell med översättningen av Gabriel García Márquez ”Hundra år av ensamhet”.Bild: Gustav Bergman
Din första essä är ett brev till Victoria Benedictsson, som liksom du verkade i Hörby. Hur har Benedictssons författarskap påverkat dig?
– Jag tror att vi under många år, fast i olika tider, har gått på samma stigar och vägar runt Hörby, och den tron har fått mig att känna som om vi telepatiskt stått varandra nära. Nästan som om det fanns något i naturen, i marken, som vi båda tagit del av. Sen är det mycket som hon skriver om skrivande som jag haft med mig från början. Som att alltid skriva några rader varje dag, eller vikten av att ge varje karaktär ett slags värdighet. Sen har hon mycket humor, och det har jag alltid försökt hålla fast vid både i mitt dagliga liv och mitt skrivande.
Vilken är din relation till Hörby?
– För mig har Hörby alltid varit ”byn där skogen börjar”. Det var därför mina föräldrar ville flytta dit från Lund, där det alltid blåste, för skogen började där. Sen har jag växt upp där från mellanstadiet och senare flyttat tillbaka efter cirka tio år utomlands. Men nu bor jag i Lund igen. Och saknar skogen.
Ser du någon skillnad på att arbeta som författare i Skåne jämfört med andra platser i Sverige eller världen?
– Man får fler idéer och uppslag när man vistas i en annan kultur eftersom man befinner sig i en ständigt pågående undersökning av något nytt vars lagar och regler man försöker förstå, men inte alltid känner sig kompatibel med. Man mörbultas, men ur kreativ synvinkel är det är bra, man behöver göra något för att kanalisera och skrivande har funkat för mig.
Vilka ämnen ligger dig närmast hjärtat – som du skulle vilja skriva om på kultursidorna framöver?
– En sak jag skulle vilja skriva om är översättarens roll och insats i litteraturen. Översättaren förmodas vara en helt genomskinlig gestalt, men det finns mycket att säga om hantverket. Jag känner stor tacksamhet gentemot dem som översätter mina böcker och jag lägger själv ner mycket tid och kraft när jag översätter en bok. Sen hoppas jag få recensera en del litteratur, kanske från det spanskspråkiga, franska eller italienska fältet.
Gå till toppen