Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mats Skogkär: Vårdpersonalens hälsa kan inte köpas för pengar.

Det finns inga planer på att "sänka nivån" när det gäller vårdpersonalens skyddsutrustning, uppger statsepidemiolog Anders Tegnell vid Folkhälsomyndigheten.Bild: Ali Lorestani/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
I en källarsal under akuten i Malmö samlar personalen gåvor från företag, organisationer och privatpersoner: tvål, handsprit, skyddskläder, munskydd och andningsmasker.
Ett liknande tillfälligt förråd har upprättats i Lund och säkert också vid andra sjukhus runt om i landet.
På stadsbyggnadskontoret i Malmö tillverkas ansiktsvisir. Själva visiret görs av overhead-ark i plast, andra delar tillverkas med hjälp av 3D-printer.
I kvinnokollektivet Yallatrappans syateljé på Nobelvägen har de som jobbar där bytt från att sy inredningstextilier till att sy skyddskläder för hemtjänsten.
Uppfinningsrikedom och vilja att hjälpa råder det ingen brist på. Samtidigt är interiörer som de ovan beskrivna kanske inte vad högt beskattade medborgare i allmänhet förväntar sig i Sverige, ett land som borde ha alla förutsättningar att erbjuda förstklassig sjukvård.
Sveriges pandemiberedskap visade sig vara ungefär lika god som landets militära beredskap var vid tiden för andra världskrigets utbrott.
Det är inte så att det saknats varningar för brister i svensk beredskap när det gäller tillgången till läkemedel och medicinsk utrustning. Dessvärre tycks de i stort sett ha ignorerats av de politiskt ansvariga.
Enligt en genomgång i Dagens Nyheter (28/3) har det sedan 2013 publicerats minst sex statliga utredningar och rapporter som alla pekat på mer eller mindre allvarliga brister.
Den senaste i raden kom förra året: Resursförstärkt läkemedelsförsörjning inför kris, höjd beredskap och krig, ett kunskapsunderlag signerat forskare vid Lunds universitet.
Den generella slutsatsen lyder:
"Den nationella läkemedelsförsörjningen visade sig vara både sårbar och utsatt för olika allvarliga risker och hot."
Fram till 2009, när apoteksmonopolet avskaffades, hade Apoteket AB det övergripande ansvaret för att upprätthålla nödvändig tillgång till läkemedel och sjukvårdsmateriel inför, under och efter allvarliga händelser och kriser. Detta ansvar överfördes då till största delen på landstingen, numera regionerna. Och trillade mellan stolarna, vad det verkar.
Istället är det just-in-time som gäller även för mediciner och medicinsk skyddsutrustning. De begränsade förråd som finns ute i regionerna ska fyllas på efterhand som de börjar sina. Men ett sådant system blir sårbart när en pandemi bryter tillverkningskedjor och stänger gränser.
I fredags meddelade företrädare för landets regioner att nya riktlinjer gäller för skyddsutrustning inom vården. Munskydd ingår inte längre.
"Det här ändrar vi för att vi lärt oss mer", löd beskedet från Ann Söderström, hälso- och sjukvårdsdirektör i Västra Götalandsregionen.
Vilka nya lärdomar hon syftade på förblir oklart.
Utspelet har mötts av växande protester från vårdpersonal. På måndagen förnekade Sveriges Landsting och Regioner att beslut fattats om att ändra riktlinjerna. Statsepidemiolog Anders Tegnell vid Folkhälsomyndigheten, den instans som utfärdar rekommendationer om skyddsutrustning, försäkrade att det inte är tal om att "sänka nivån".
Det lär visa sig. Det ligger nära till hands att tolka fredagens utspel som att det snarare är befarad brist på skyddsutrustning än nya lärdomar som fått regionerna att ta upp frågan.
Idag sjunger politikerna vårdpersonalens lov. Moderaterna vill ge anställda i "frontlinjen" 5 000 kronor extra i månadslön.
Och inget fel med det. Gärna höjd lön. Men som ersättning för rejäl skyddsutrustning duger det inte. Vårdpersonal ska inte behöva offra sin egen hälsa för att rädda livet på andra.
Gå till toppen