Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Bunkra för kris, men för vilken?

Nu testas samhället.Bild: Pontus Lundahl/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
En läsare ringer och uppmanar tidningen att driva opinion för inhemsk medicintillverkning. Inte minst vaccin måste tillverkas i Sverige, menar hon. Och skyddsutrustning till sjukvården.
Sant, coronapandemin påminner oss om hur angeläget det är att vara självförsörjande på livets centrala områden när krisen kommer. Det gäller ett land, en region – och ett hushåll.
Tomma hyllor i affärerna vittnar om att många inte har haft basvaror i skafferiet, eller toapapper, för särskilt många dagar. I en tid där allt går att köpa och allt levereras snabbt har det inte riktigt funnits anledning att bunkra.
Men så överrumplade coronakrisen. Och Sveriges beredskap visade sig vara svag.
Jag frågar den uppringande läsaren på vilka andra områden Sverige borde ha egen produktion. Eller lager. Och vad det ska få kosta.
Hon betonar att fokus måste vara på vården. Basta.
Det är svårt att förutse brister och kriser, de vi har just nu är de vi behöver hantera.
Finland imponerar med sina obligatoriska beredskapslager som ska trygga att det finns livsmedel och mediciner upp till tio månader även om samhället stänger ner. Enligt Hufvudstadsbladet (18/3) finns där olja, livsmedel, utsäde, metaller och reservdelar för jordbruket. Självförsörjningsgraden för mat är 80 procent, jämfört med 50 procent i Sverige.
De skyddade, hemliga finska beredskapslagren hålls sedan kriget – lärdomen då blev ju att landet stod rätt ensamt då det gällde. Nu har de öppnats och bedöms räcka till för de egna behoven. Men de får inte delas med andra, där är lagen tydlig.
I helgen hade Telia stora driftstörningar. Internetuppkopplingen låg nere. En liten påminnelse om en annan mardröm: att nätet slutar fungera, telefonerna tystnar, elen slås ut. Kärnverksamheter i samhället också i vanliga fall – och ännu tydligare så nu när många ska jobba hemma och alla ska hålla social distans. Samtidigt är det svårt att få komponenter till elektronik från Kina.
Helgens it-störningar kan alltså visa sig vara en mild ouvertyr.
Mitt i smittan är det brist på skyddsutrustning för vården, också enkla saker som plastförkläden. Under de stora skogsbränderna sommaren 2018 var det helikoptrar som saknades. Medicinköp regleras nu, för att det annars tar slut i lagren.
Beredskapen måste vara bättre. Visst. Men vad ska ett land bunkra idag för kommande kriser?
Lager är dyra och de måste underhållas – håll koll i skafferiet, larver i mjölpåsen är inte så lustigt. Framför allt är det svårt att förbereda sig på nästa kris. Det enda som kan sägas med något slags säkerhet är att den inte blir exakt som den som nu plågar mänskligheten.
Då gäller det att ha god omvärldsbevakning, tolka tecken tidigt och reagera snabbt.
Något som ändå går att förutse är att det behövs sjukvård: sängar och personal, materiel och medicin. För det krävs inga kristallkulor. Bristerna där är långtifrån nya. De har bara nonchalerats.
Gå till toppen