Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Sverige är inte immunt mot virus och maktmissbruk.

Socialminister Lena Hallengren (S) behöver lyssna invändningarna för att värna svensk demokrati.Bild: Anders Wiklund/TT
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Regeringen lägger fram ett lagförslag för att få ökade befogenheter i kampen mot coronaviruset. Syftet – att förhindra smittspridningen – är gott. Men metoden och tidpunkten är helt fel.
För vilka beslut kan inte fattas med gällande lagstiftning, myndighetsstruktur och politiskt läge? Smittskyddslagen är långtgående och covid-19 klassas som en samhällsfarlig sjukdom. Från första början har statsråden hänvisat till Folkhälsomyndigheten och dess expertis och intygat att regeringen kommer att fatta de beslut som krävs. Sverige har hittills förlitat sig mycket på budskap om individuellt ansvar och plikt, rekommendationer och några skarpa förbud.
Oppositionen har inte lagt några hinder i vägen.
Ändå begär regeringen att skyndsamt få ett utvidgat och förtydligat bemyndigade att införa ”tillfälliga begränsningar av andra folksamlingar än allmänna och offentliga sammankomster eller tillfälliga nedstängningar av platser där folk samlas, även om andra åtgärder inte utesluts". Det handlar om att stänga restauranger, varuhus, hamnar, flygplatser och gym, men också odefinierade insatser.
Idag är det bara regionernas smittskyddsläkare som kan stänga enskilda etablissemang för att förhindra att smitta sprids just där. Det går inte att generellt bomma igen exempelvis alla idrottsanläggningar.
Den nya lagstiftningen är tänkt att börja gälla redan den 18 april och upphöra den 30 juni. Remisstiden var bara 24 timmar, mellan lördag och söndag kväll. Många aktörer har hunnit opponera sig under helgen. Advokatsamfundet kritiserar att regeringen inte redovisar sin analys av varför befintliga delegationsregler i smittskyddslagen inte är tillräckliga. Sveriges Kommuner och Regioner avvisar förslaget om att staten ska kunna fördela läkemedel och materiel över landet.
Den viktigaste invändningen är ändå att det är fel att skifta maktbalansen i svensk demokrati nu. Sverige befinner sig, tillsammans med övriga världen, mitt i en kris. Då är det extra viktigt att följa konstitutionella spelregler och inte införa hastigt påkomna lagar som förändrar beslutsmakt och kontroll.
Sveriges riksdag borde ha gjort som grundlagsutredningen föreslog 2008 och beslutat att regeringsformens kapitel om krig och krigsfara även skulle inkludera vissa allvarliga, fredstida nödsituationer. Det hade gett regeringen större befogenheter i en kris som denna. Men som man bäddat får man nu ligga, för demokratins skull.
Det finns goda skäl att kritisera andra länder med auktoritära regimer som nu passar på att öka sin makt. Inte heller Sverige är immunt mot vare sig viruset eller makthungriga politiker med tvivelaktig demokratisyn. Pandemin är i sitt startskede och ingen vet hur den påverkar ekonomi och politik på några års sikt. Därför är det oklokt att öppna Pandoras ask genom prejudicerande maktförskjutningar.
Före coronapandemin rådde stor oenighet i svensk politik. Oppositionen samlade sig från höger till vänster för att köra över regeringen i en rad frågor. Men efter att viruset fick världen att sluta sig har alla partier agerat ansvarsfullt.
En borgfred har rått under de senaste veckorna och regeringen har inte mött motstånd i riksdagen. Lagförändringar om att kunna stänga skolor har snabbehandlats och klubbats igenom.
Centerpartiet har särskilt noterat Moderaternas konstruktiva hållning och bjuder in partiet till att medverka i kommande ekonomiska krispaket (DN Debatt 6/4) – så som den borgerliga fyrpartiregeringen under 90-talskrisen bjöd in S. Det kan förstås tolkas som ett försök att splittra det konservativa blocket, men i skeenden som påverkar samhället på djupet är det viktigt med bred enighet och långsiktighet. Samtidigt är det viktigt med opposition och därför inte önskvärt med en samlingsregering i detta läge.
Att med tvång begränsa medborgarnas rörelsefrihet och införa näringsförbud är ingen liten sak. Denna typ av mycket långtgående inskränkningar av fri- och rättigheter måste godkännas av Sveriges riksdag. Även om det tar några dagar extra.
Gå till toppen